Badprinsessa No 1
Dixie är badprinsessa No 1! Om man sett Dixies första tvekande, trevande försök till simning för cirka en månad sedan så kan man knappast tro sina ögon när man igår, lördag, kunde se henne kasta sig ut i vattnet och paddla vilt och euforiskt med tassarna. "Simma är ju JÄTTEROLIGT!", utbrister hon när hon glad och dyblöt rusar på husse och matte för att meddela sin lycka. Matte och husse tycker också det är roligt att hon tycker det är skoj i vattnet, men de vill INTE bada. Passiv badning á la vovve undanbedes vänligt men bestämt. Tyvärr var kameran hemma så det finns inga bildbevis ifrån denna utflykt. :(
Idag, söndag, har flocken varit på springtur. 5 kilometersspår för alla, men Dixies som inte kan hålla sig till spåret kan nog plussa på några extra kilometer! :P Vi sprang förbi (på avstånd) en annan vovve när Dixie sprang löst. Dixie blev självklart nyfiken men höll sig till sin flock. Matte lycklig*
Gårdagens utställning
Gårdagens utställning gick mindre bra.. Matte, husse och hund anlände i god tid på plats på utställningsdagen och fick en bra plats vid ringen. Fel ring visade det sig, matte hade tittat fel och förstått J (jakthundsklass) som Ju (Juniorklas)... fy på slarviga matte. Efter ca en halvtimme flyttade vi på oss och satte oss vid rätt ring. Turligt nog var den rätta ringen mindre tätbefolkad och det var lätt att hitta en bra plats. Vädret för dagen började molnigt, allt eftersom dagen gick blev det sämre och sämre väder. Droppar började falla och det blev sakta men säkert ett tungt, ihållande regn som gjorde såväl hundar som förare dyngsura. Brorsan Easys grupp, juniorhanar, var först ut och fick iaf vara torra en liten stund. Snyggisbrorsan fick en 1:a i kvalité men ingen placering. Efter lång och blöt väntan fick Dixie och matte ta plats i den trångbefolkade/trångbehundade ringen. Dixie var lite nipprigare än vanligt men uppförde sig annars helt okej i ringen. Vi var nummer sju att bli bedömda individuellt så det blev "snabbt" vår tur. Domaren var inte imponerad av vår gödning av Dixie, fortfarande för klen tyckte han. "Hon måste bredda sig och utvecklas mer. Ge henne 1-2 år så ska det säkert lösa sig", sa han. Dixie fick en 2:a i kvalité, dels för att hon inte är så utvecklad men även för att hennes ögon är för runda..Va'?!? Matte håller med om det förstnämnda, men för runda ögon?! Nej. Kanske var det regnet som slickade hennes päls mot kroppen som gjorde att hennes ögon såg större/rundare ut än de faktiskt är? Syster Märta fick en 1:a i kvalité iaf, det hann vi se. Vi hoppas självklart att det räckte till en placering för henne, men vår flock flydde regnet vid första chansen. När Dixie fått en 2:a och inte fick fortsätta till konkurrensen var vädret för ogästvänligt för att vi skulle orka stå ut och vänta till de övriga ca 20 individuella bedömningarna var färdiga för att heja på syster Märta.
I vart fall, nu blir det ett rejält utställningsuppehåll för vår lilla dam, nu blir det viltspår, apportering och lydnad istället! Himla tur att man alltid tycker sin egna hund är underbar trots alla knäppa domare!! :D
Kritik ifrån denna utställning:
Medelstor juniortik som behöver mer tid att utvecklas sött huvud, uttr störs av runda ögon, lång hals, knappt vinklat framställ, behöver utveckla son bröstkorg, knappt vinklat bakställ, tunn benstomme, rör sig m. korta steg, glad och trevlig tik
Usch vilket väder.. inte alls hundväder!
Dixie och matte på språng.. är detta vad som kallas korta steg?! Morr*
Dixie ställer upp sig, kanske inte den vackraste uppställningen.. :S
I förgrunden på bilden väntar Gunnel (Easys matte) med Märta på sin tur, vi Chessexare visas ju i följd.
I vart fall, nu blir det ett rejält utställningsuppehåll för vår lilla dam, nu blir det viltspår, apportering och lydnad istället! Himla tur att man alltid tycker sin egna hund är underbar trots alla knäppa domare!! :D
Kritik ifrån denna utställning:
Medelstor juniortik som behöver mer tid att utvecklas sött huvud, uttr störs av runda ögon, lång hals, knappt vinklat framställ, behöver utveckla son bröstkorg, knappt vinklat bakställ, tunn benstomme, rör sig m. korta steg, glad och trevlig tik
Usch vilket väder.. inte alls hundväder!
Dixie och matte på språng.. är detta vad som kallas korta steg?! Morr*
Dixie ställer upp sig, kanske inte den vackraste uppställningen.. :S
I förgrunden på bilden väntar Gunnel (Easys matte) med Märta på sin tur, vi Chessexare visas ju i följd.
1/2 Föreläsning
Matte har ikväll varit på 1/2 föreläsning med temat "Lydnad och Glädje". Föreläsningen var mellan 19-21, men i halvtidspaus avlägsnade sig matte.. Inte för att det var tråkigt, utan för att hon skämdes över sina ihärdiga gäspningar, usch så pinsamt! Det budskap som, enligt matte, var det enda nya, vettiga var vikten av att uppmuntra de önskade beteenden som hunden utför spontant. Dvs att man inte bara ska belöna när man står med hunden framför sig och ska "träna", utan även när hunden gör något duktigt i egen uppfinningsrikedom.
Öppenträning
Ikväll har matte och Dixie varit på öppenträning, i kennelklubbens regi, på brukshundsklubben. Det var väl behövligt. Dixie behöver lära sig att uppföra sig ordentligt i andra hundars sällskap utan att göra utfall för att kyssattackera varje jycke hon ser. Det var en riktig utmaning, den lydiga hund som går koppellös när vi tränar här på hemmaplan hade stora svårigheter att visa sig på kvällens träning.
Matte och Dixie åkte buss till klubben, och fick därmed även lite av den träningsvalutan, därefter traskade vi fram till klubbområdet. På klubben var det verkligen många hundar, ett tjugotal var där för att träna tillsammans. Det var samma ledare som till valpkursen, och inte mig emot, hon är en vettig person. Vi tränade på samma sätt som tidigare. Passivitet i början, sedan traska fram och tillbaka på olika sätt och försöka få våra vovvar att inte hälsa på varandra. Svårare än det låter! :P Dixies batterier tog slut redan efter fem minuter, sedan var hon galen och gjorde utfall flera gånger om. Matte blev frustrerad. När vi tränade lite mer fritt hittade vi en snäll tollare som vi tränade ihop med. Det gick direkt mycket bättre. Vi cirkulerade varandra, gick runt varandra och växlade mellan att ha passiv och aktiv hund, om vartannat. Toppenträning! Därefter gick matte och Dixie slalom i en åtta flera varv mellan två golden. Jätteduktig Dixie! Stolt matte* Sedan avslutade vi med ett par övningar vi brukar träna hemma, fast nu mitt ibland de andra hundarna. Så att gå lös och backa, sitt-ligg-stå och inkallning med flera hundar omkring, det är inga problem alls, men att gå förbi dem i koppel utan att vilja hångla upp dem, det går inte..!! Märklig hund vi har!
Vi tog bussen hem och Dixie var hemskt trött, det syntes på hela hennes kroppsspråk. Väl hemma har hon knappt rört sig. Hon drack vatten och åt lite mat, därefter somnade hon omedelbart som en stock. Enda gången hon rört sig är för att följa matte till datorn och kollapsa där istället! Såhär har Dixie sett ut sen vi kom hem kl 21:20:
Matte och Dixie åkte buss till klubben, och fick därmed även lite av den träningsvalutan, därefter traskade vi fram till klubbområdet. På klubben var det verkligen många hundar, ett tjugotal var där för att träna tillsammans. Det var samma ledare som till valpkursen, och inte mig emot, hon är en vettig person. Vi tränade på samma sätt som tidigare. Passivitet i början, sedan traska fram och tillbaka på olika sätt och försöka få våra vovvar att inte hälsa på varandra. Svårare än det låter! :P Dixies batterier tog slut redan efter fem minuter, sedan var hon galen och gjorde utfall flera gånger om. Matte blev frustrerad. När vi tränade lite mer fritt hittade vi en snäll tollare som vi tränade ihop med. Det gick direkt mycket bättre. Vi cirkulerade varandra, gick runt varandra och växlade mellan att ha passiv och aktiv hund, om vartannat. Toppenträning! Därefter gick matte och Dixie slalom i en åtta flera varv mellan två golden. Jätteduktig Dixie! Stolt matte* Sedan avslutade vi med ett par övningar vi brukar träna hemma, fast nu mitt ibland de andra hundarna. Så att gå lös och backa, sitt-ligg-stå och inkallning med flera hundar omkring, det är inga problem alls, men att gå förbi dem i koppel utan att vilja hångla upp dem, det går inte..!! Märklig hund vi har!
Vi tog bussen hem och Dixie var hemskt trött, det syntes på hela hennes kroppsspråk. Väl hemma har hon knappt rört sig. Hon drack vatten och åt lite mat, därefter somnade hon omedelbart som en stock. Enda gången hon rört sig är för att följa matte till datorn och kollapsa där istället! Såhär har Dixie sett ut sen vi kom hem kl 21:20:
Hälsningar ifrån Dixie
Hejsan alla kompisar,
Jag har inte så mycket nytt att berätta, det är därför matte inte skriver så ofta nu för tiden. Matte har satt mig på gödningsdiet så jag får inte göra så mycket kul alls nu, bara bli tjock. :( Det bästa vi gör nu på dagarna är att träna och leka på gräsplätten utanför. Matte har fått för sig att jag ska träna att backa och gå framåt hela tiden. Suck*, så jobbig hon är. Vi tränar på att jag ska sätta mig, ligga och stå när matte står en bit bort och säger till mig. Sedan så tränar vi på att matte ska gå långt bort och jag ska ligga stilla och vänta tills hon ger tecken att jag ska komma. Det är jättesvårt att ligga stilla, särskilt när matte sätter sig å huk, då vill man ju komma direkt! Sen så säger matte att hon ska skicka in ett papper så vi kan träna viltspår.. hua*, vad läbbigt. Nu ska jag slumra vidare på den varma, halvskuggiga balkongen,
Massor med blöta kyssar till er alla! //Dixie
-Här försöker matte få ståbild på mig med viftande svans och ta kort på mig samtidigt!
-Fint huvud jag har va?!
-Här ute brukar vi vara och leka och träna
Ps. Matte har fixat ett par kortisfilmer som ni kan se på om ni vill!
Inkallning:
http://www.youtube.com/watch?v=Xxqu4O4RIwM (kortare)
Backar:
http://www.youtube.com/watch?v=0lqf5qyymxk (lite längre)
Jag har inte så mycket nytt att berätta, det är därför matte inte skriver så ofta nu för tiden. Matte har satt mig på gödningsdiet så jag får inte göra så mycket kul alls nu, bara bli tjock. :( Det bästa vi gör nu på dagarna är att träna och leka på gräsplätten utanför. Matte har fått för sig att jag ska träna att backa och gå framåt hela tiden. Suck*, så jobbig hon är. Vi tränar på att jag ska sätta mig, ligga och stå när matte står en bit bort och säger till mig. Sedan så tränar vi på att matte ska gå långt bort och jag ska ligga stilla och vänta tills hon ger tecken att jag ska komma. Det är jättesvårt att ligga stilla, särskilt när matte sätter sig å huk, då vill man ju komma direkt! Sen så säger matte att hon ska skicka in ett papper så vi kan träna viltspår.. hua*, vad läbbigt. Nu ska jag slumra vidare på den varma, halvskuggiga balkongen,
Massor med blöta kyssar till er alla! //Dixie
-Här försöker matte få ståbild på mig med viftande svans och ta kort på mig samtidigt!
-Fint huvud jag har va?!
-Här ute brukar vi vara och leka och träna
Ps. Matte har fixat ett par kortisfilmer som ni kan se på om ni vill!
Inkallning:
http://www.youtube.com/watch?v=Xxqu4O4RIwM (kortare)
Backar:
http://www.youtube.com/watch?v=0lqf5qyymxk (lite längre)
Lördagens viltspårskurs del 2 av 2
I lördags var hela flocken på del 2 av 2 på viltspårskursen. Denna dag var Dixie liite mera modig med klöven och spårandet, dock fortfarande en söt liten fegstumpa! :D
Först samlades vi tvåfotingar för en liten teoristund, därefter fick vi lägga spår åt varandra. Vi växlade instruktörer denna gången så alla fått gå med båda instruktörerna. De hade lite olika taktik och motivering till hur vi skulle lägga våra spår. Mellan varven fick vovvarna en chans att ta ett dopp i vattnet och leka lite.
Hund och husse har bra kontakt
Vårt mesgull tydde sig mest till matte och husse, men försökte stundvis ta mod till sig och leka med de andra, men svårt var det. Underkastelse till tusen.
Dixie -undergiven och fjompig som få.. men vill du ha tusen och en kyssar finns det ingen som är bättre lämpad för jobbet än vår Dixie!
Sitter lydigt och väntar på inkallning efter ett dopp i vattnet
Lägga blodspår:
Knyt fast klöven i ett starkt snöre. Bind den andra ändan av snören vid ankeln. På samma sida som klöven befinner sig på håller man en (sport)flaska med blod i. Blodet droppar man efterhand som man går spåret. Vid spårstart sparkar man upp marken för att simulera en skottplats. På denna plats droppar man lite extra mycket blod och lägger lite hår ifrån klöven. För att markera, snitsla, vägen man går användes klädnypor; en vid start, en vid halva vägen, en vid spårslutet. Matte drog klöv och droppade blod och husse klämde fast klädnypor. (Matte grubblade för sig själv om hon inte tyckte det var alltför mycket blod i spåret..)
En kaffe till hunden?!
Blöt, trött och nyfiken.. INNAN spårningen ens börjat! :P
Delar av träningsgänget
Spårandet
Dixie som är en mycket överdrivet försiktig dam blev spak som förra gången vid spårstarten. Denna gång visade hon trots allt att hon k a n om hon bara vill. Hon spårade stundvis flera steg i taget och gick tom framför matte och instruktören vid ett fåtal tillfällen. Vanligast var dock att matte och instruktören fick gå sida vid sida med Dixie och stödja henne. Väl framme vid klöven nosade hon på den istället för förra veckans totala förnekelse av dess existens. Att ta klöven i munnen var fortfarande inget alternativ. Instruktören körde lite byteshandel med Dixie, nosdutt på klöven mot en godis, innan vi återvände till stugan. När vi pausade och fikade lekte Eva lite med Dixie och klöven och fick faktiskt Dixie att greppa klöven och ta lite lättare på den "farliga" situationen!
Dagens första viftning av blod..
Matte och instruktören stödjer vår söta lilla fegis i sitt sniffande.
Framme vid klöven. Idag är den inte alls lika farlig som klöven var förra lördagen.
Förra lördagen hade den DEFINITIVT hoppat upp och bitit henne om hon kommit i närheten av den! :D
"Sniff, sniff.. spännande men f a r l i g t !!"
Kontentan
Ännu en mycket lyckad hunddag. Nu ska vi bara skicka in anmälan om att sprida blod i naturen och ta reda på vem som äger "våra" träningsmarker, sen blir det tränat av!! Två klövar ligger nu och väntar i frysen.. ska bli så skoj att träna vidare själv! Fortsättningskursen med dessa instruktörer hoppar vi gärna på! :D
Först samlades vi tvåfotingar för en liten teoristund, därefter fick vi lägga spår åt varandra. Vi växlade instruktörer denna gången så alla fått gå med båda instruktörerna. De hade lite olika taktik och motivering till hur vi skulle lägga våra spår. Mellan varven fick vovvarna en chans att ta ett dopp i vattnet och leka lite.
Hund och husse har bra kontakt
Vårt mesgull tydde sig mest till matte och husse, men försökte stundvis ta mod till sig och leka med de andra, men svårt var det. Underkastelse till tusen.
Dixie -undergiven och fjompig som få.. men vill du ha tusen och en kyssar finns det ingen som är bättre lämpad för jobbet än vår Dixie!
Sitter lydigt och väntar på inkallning efter ett dopp i vattnet
Lägga blodspår:
Knyt fast klöven i ett starkt snöre. Bind den andra ändan av snören vid ankeln. På samma sida som klöven befinner sig på håller man en (sport)flaska med blod i. Blodet droppar man efterhand som man går spåret. Vid spårstart sparkar man upp marken för att simulera en skottplats. På denna plats droppar man lite extra mycket blod och lägger lite hår ifrån klöven. För att markera, snitsla, vägen man går användes klädnypor; en vid start, en vid halva vägen, en vid spårslutet. Matte drog klöv och droppade blod och husse klämde fast klädnypor. (Matte grubblade för sig själv om hon inte tyckte det var alltför mycket blod i spåret..)
En kaffe till hunden?!
Blöt, trött och nyfiken.. INNAN spårningen ens börjat! :P
Delar av träningsgänget
Spårandet
Dixie som är en mycket överdrivet försiktig dam blev spak som förra gången vid spårstarten. Denna gång visade hon trots allt att hon k a n om hon bara vill. Hon spårade stundvis flera steg i taget och gick tom framför matte och instruktören vid ett fåtal tillfällen. Vanligast var dock att matte och instruktören fick gå sida vid sida med Dixie och stödja henne. Väl framme vid klöven nosade hon på den istället för förra veckans totala förnekelse av dess existens. Att ta klöven i munnen var fortfarande inget alternativ. Instruktören körde lite byteshandel med Dixie, nosdutt på klöven mot en godis, innan vi återvände till stugan. När vi pausade och fikade lekte Eva lite med Dixie och klöven och fick faktiskt Dixie att greppa klöven och ta lite lättare på den "farliga" situationen!
Dagens första viftning av blod..
Matte och instruktören stödjer vår söta lilla fegis i sitt sniffande.
Framme vid klöven. Idag är den inte alls lika farlig som klöven var förra lördagen.
Förra lördagen hade den DEFINITIVT hoppat upp och bitit henne om hon kommit i närheten av den! :D
"Sniff, sniff.. spännande men f a r l i g t !!"
Kontentan
Ännu en mycket lyckad hunddag. Nu ska vi bara skicka in anmälan om att sprida blod i naturen och ta reda på vem som äger "våra" träningsmarker, sen blir det tränat av!! Två klövar ligger nu och väntar i frysen.. ska bli så skoj att träna vidare själv! Fortsättningskursen med dessa instruktörer hoppar vi gärna på! :D
