Dixie -Chessex Jersey Jumper

Efter mycket blod, men varken svett eller tårar hittade matte ÄNTLIGEN fysiskt bevis på att Dixie under en lång tid tappat tänder. Dixie har varit mycket duktig på att undanröja bevisen, men nu för bara några minuter sen hörde matte något som plinkade mot golvet.. tittade direkt (iofs i rädsla att valpungen hittat något farligt att stoppa i sig) och såg att där låg det, beviset! En kindtand! :D
Att det var en tand på utgång någonstans i munnen var inte svårt att förstå då Dixie blodad ner både delar av Iortofflan och en tuggpinne, men verkligen roligt att se vad det hela gällde. När matte tidigare idag synade gaddarna syntes det inte var någonstans i munnen blodet kom ifrån, men men, nu blev det mysteriet löst!


Bevismaterial 1 (lite suddigt bild blev det med den baskade kameran,
                               men det kanske bara är bra för känsligare tittare! :P)

Ps. Nu har matte noggrant granskat alla gaddarna och två till tänder är vickbara!! hihi* Den ena sitter aningen mer stabilt, den andra kommer när som helst (det är den som satt på samma plats motsatt sida som "bevismaterial 1". (Onödigt vetande)

Nu när matte kom hem från sin lektion så lekte/tränade vi lite "sök" av Dixies gosevalp. OJ vad populärt det var! Först busade vi och lekte lite ihop med gosevalpen (så hon skulle veta vad hon skulle leta efter), sen fick hon sitta och vänta medan matte gömde den. Att tankeverksamheten gick på högvarv syntes tydligen. Tre omgångar räckte gott och väl för att  köra slut på denna lilla tjejens hjärna! :P
Sista gången "frågade" hon mig tre-fyra gånger om det verkligen fanns någon gosevalp kvar eller om jag kanske ätit upp den istället för att gömma den.. men till sist när hon hittade den var hon SÅ stolt (och matte också för den delen!)!!

"Jag är fri!" lyste det ur Dixies ögon och sken ifrån hela hennes kropp när jag släppte henne fri i skogen idag efter fredagens och lördagens koppeltvång. Hon blev SÅ LYCKLIG och tokig och sprang flera varv och hoppade över mossa, grenar och stenar i återfunnen salighet. Nog för att det var trevligt och spännande på utställningen med alla hundar och nya dofter, men INGET går upp emot skogen och att springa fritt. Vi gick lite vilse (igen) men ingen fara alls denna gången utan vi hittade snabbt rätt igen, bara lite vilsegång-light! Hon må vara vacker vår Dixie, men först och främst är hon en skogsälskare och vårt eget gosetroll! :D

Nu är det faktum att det inte bara är husse och matte som tycker att vi har en så tjusig hund.. vår skönhet kammade nämligen hem 2:a priset av tikarna och fick dessutom ett hederspris på dagens flatshow i Berga! :D

Dagen startade klockan 06 hos Susann i Stockholm. Eftersom utställningen var i Stockholmstrakten var det skönt att starta med en ca 40 min bilresa och inte dryga 2 timmar, vilket det hade blivit om vi åkt direkt från Örebro till utställningen. Trots detta var vi alla tre lite trötta, men kan inte klaga då Emma (ägare till mamma Troja) berättade att hon gått upp ca 04:15 för att hjälpa till med förberedelserna till utställningen. Då bilresan tog kortare tid än väntat var vi framme i god tid och var en av de första på plats. Husse blev därför lurad till att vara parkeringsvakt, snäll som han är ställde han upp, och under tiden hade matte och Dixie värdefull miljö-/socialträning. Det var en stor fördel att komma i god tid kände vi efteråt då Dixie fick lång tid på sig att lugna ner sig och ta in alla intryck av mängder hundar och nya dofter, något att minnas till kommande utställningar.



Blivande 2:a pristagaren kravlar i mattes knä och blivande 1:a bästa hane i valpklassen kränger i kopplet hos Emma.


Dixies valpklass I (tikar) kom ganska sent, runt 11-tiden, och innan dess hann brorsan Focus bli bästa hane i sin valpklass I, STORT GRATTIS!, och andra brorsan Ville 3:e i samma klass. Därefter var det vår tur. Matte som egentligen inte är någon tävlingsmänniska hade nu byggt upp ett helt gäng bubblande nervösa fjärilar i magen och skuttade in med ett stort dumflin i ringen. Först fick alla tikarna ställa upp sig på rad för en första syning av domaren och just då domaren gick förbi rättade matte till Dixie så hon stod i en sne korvställning "Jaha, nu är det redan kört", tänkte matte. (Detta var nog det andra positiva för dagen, för nu när det redan "var kört" slappnade matte av och tog allt glatt som det kom och tänkte att det ändå var bra träning.) Sedan fick vi springa ett varv runt ringen och sedan ställa upp oss igen. Sedan ut med alla och individuell bedömning. Dixie var andra hund fram så vi väntade precis vid ringkanten. Väl framme var Dixie glad men lugn och skötte sig jättefint. Hon stod blick stilla när domaren kände egenom henne. När hon sedan skulle stå fritt ensam åkte svansen som alltid ner. "Jaha, svansen nere igen", tänkte matte. Sedan ut igen och vänta tills resten av valparna var färdigsynade.



Domaren synar Dixie i den individuella bedömningen.



"Rör sig med härligt steg"



Står vackert i den individuella bedömningen.


In igen och uppställning, ännu ett varv runt. Sedan kom domaren fram, först till oss, och sa att vi skulle ställa oss i mitten av ringen. "Jaha, nu är det kört", tänkte matte för andra gången. Men ICKE, vi var utvalda att få fortsätta tillsammans med fyra andra hundar. (Att det vara fyra andra hundar och det nu betydde att vi skulle få en placering hade husse som stod och fotade frenetiskt bra koll på, men matte som hade tunnelseende och bara såg på den egna hunden fattade noll.) Därefter ännu två varv runt ringen och ställa upp igen. Domaren gick fram och hälsade på alla valparna och bestämde sedan 5:a, 4:a.. gick fram till Dixie och hälsade (mattes hjärta slog en volt) , backade (nu fattade matte att det faktiskt verkade gå bra).. och sa 3:an och sedan fram till Dixie igen. "Ni är 2:a", sa domaren och då gick det upp för matte.. "Vi kom 2:a!!!!". Sedan fick vi ställa upp oss och fick våra rosetter.



Den vänstra, blå/vita, rosetten är för 2:a platsen och den högra, lila, för hederspriset (HP).


Rosetter både en för 2:a plats och en för hederspris (HP) samt priser i form av en väckarklocka (hm.. vad är det för en pik!), en 1,5 kg fodersäck samt hundgodis till Dixie. Lyckliga travade vi ur ringen! Syster Hedda kom 4:a så även det var lyckat. Tjusiga pappa Casper fick samtidigt 1:a pris i andra ringen för bästa Veteran och kom sedan 4:a bland alla hanar. Så en mycket lyckad dag för många i '"gänget". Av 6 valpar ifrån Dixies kull fick 4 valpar placering, det är bra resultat det! :D Strax därefter åkte familjen hem och Dixie somnade fort i baksätet och gjorde ingen ansats till protester när matte och husse gick in och firade med McDonalds på vägen hem. Sedan sov och vilade vi allihop resten av lördagen. Härlig dag för alla och underbart  (hm..!) att husses bil var tvungen att lämnas in så han kom hem och följde med på utställningen, vi blev en stark flock tillsammans.



WINNER!!

Kritik: 4 månader. Söt & feminin tik med utm prop Vackert huvud & uttryck. Vacker hals Tillräckligt vinklad fram Mkt bra benstomme. Välutvecklad bröstkorg Stark rygg. Välvinklad bak Bra kors & svans Rör sig med härligt steg Välvisad.

En riktig fin fullspäckad dag blev det till slut idag.
SÅ SKÖNT att ha rejält att göra, även om det bara var för en dag.

För Dixies del innebar denna dag en tripp till skogen inkl dummieträning "hämta-det matte-tappat", ensamhetsträning (som avslutades med att hon fick apportera de skor hon placerat i vardagsrummet när hin varit ensam tillbaka till matte och skohyllan) och ett rejält pass utställningsträning på klubben. Vi ringde som sagt upp ledaren igår och eftersom annonsen om träning kom ut så sent (säkert i kombination med småregnigt väder) så blev vi bara matte & Dixie samt ledaren med sin setter..!! Visst, det hade varit skoj om det kommit fler, men nu fick vi själva brstämma vad vi ville träna och det blev självklart utställningsträning inför lördag. Dixie är utan tvekan en överdrivet glad hund, men utifrån sina egna förutsättningar gick det jättebra! Känner mig lite lugnare inför lördag, men är rätt så säker på att det kommer bli ngn form av krångel.. och då ska jag TA DET LUGNT och vara en iugn och stabil matte för Dixie och inte hetsa upp mig i onödan. pust* Det kommer bli svårt, men det ska också bli kul.

Ps. Sätter in en liten bild från skogspromenaden när min varma hund sovit en stund till i knät.. hon är så häärlig och mysig vår lilla tjej!


Vår blötis sötis!
"Men matte, jag vill leka nu.. jag vill inte posa mer", färeställer jag mig att hon tänker.

Ja.. ifall jag (matte) vill ha en hund som vägrar släppa mig ur synhåll.. även långt efter vi kommit in och jag tvättat händerna en extra gång så vet jag hur jag ska göra... bara att trilla ner en liten bit köttbulle in i den svarta donationsbössan vid min sida... sedan är det svårt som synden att släppa matte ur synhåll, inte ens när matte sätter sin vid den där burrande burken och klinkar med fingrarna och stirrar rakt in i burken. Å jo,.. en liten check så hemmet är som det ska och ta en socka (som hon fick lämna tillbaka, duktig hund*).. sen tillbaka och vakta matte som en hök.
Jaja.. vi får se hur det går på utställningen. Svansen är uppe en del iaf.. men att få den att vifta i ståendet är svårt svårt svårt. Men men, hon är ju iaf en skönhet! :D

I eftermiddag till skogen och ikväll på öppen träning på klubben, ser fram emot en bra dag!

På förmiddagen idag blev matte helt förtvivlad över sin valp som INTE tyckte det var det minsta intressant att komma när matte ropade in henne.. Det var ju mycket skojigare att busa och leka på grönområdet.. och när man var uppbusad efter lekstunden med hundkompisen (som fortfarande var i närheten) så är det ju inte alls intressant med matte. Matte ryckte sitt hår och blev just så frustrerad som man inte ska bli över sin valp, som faktiskt bara är just en valp.. och tyckte dagen redan var i soptunnan..

Matte tog en paus och åkte på en mini-shoppingtur och lugnade ner sig, men tankarna är som alltid på hunden och två av tre inköp blev saker till hunden (som vanligt)!
En gosedjursgiraff, som Dixie ska få i julklapp, lite lyxchoklad till matte och en godis-igelkott till Dixie i Dentix-material. Jättesöt och den var hård så den räcker länge och piggarna är nog bra massage för Dixies tänder, sådana igelkottar kommer det nog bli fler av här hemma! Ni skulle sett hon söt hon var när hon fick sin godis.. "Men, vad är det här matte?!..går den att äta.. eller ska jag bara leka med den??" :D

Nu på kvällen tog vi på sista promenad/lektur som gick toppen! Dixie gick fint i kopplet, stannade snabbt på kommando, sitt-stanna kvar, plockade upp dummien som matte "tappade" hela tiden (NYHET! Första gången vi tränade att hämta tappad dummie, gick så bra så! stolt*) och utställningsträningen med trav i ring, upp ner på en rak linje och till och med lite svansviftning i ståendet. Suck.. det har varit en bra dag iaf!

Idag har Dixie haft en toppendag. Först blev det passivitetsträning i form av att sitta snällt (nåja) och titta på när duktiga Svea (flatte-grannen) tränade och sedan därefter fick hon komma fram och leka.. "Jösses vad skoj!", sa Dixie. Sedan var vi alla tre ute i skogen och lekte och tränade. En toppen dag för hela familjen.. Nu har vi en mycket trött och tveklöst lycklig tjej, som sover tungt och sött vid min sida...!

Efter en inkallning igår kväll, fredag, kom en överlycklig valp och visade sin glädje rakt upp i mattes famn och nafsade glatt i ena örat. Därefter satt det bara en liten plupp kvar bakom mattes öra... Örhänget saknas nu och valpen misstänks skyldig till brottet.

Underbar kommentar av Erik Willsson ifrån föreläsningen i tisdags kväll angående vissa rasers överdrivna inställning till samarbete (se rubriken ovan). Skönt var det för matte och husse att göra något tillsammans själva för en gångs skull, även om denna lilla utflykt också låg i hundens tecken! Många skratt blev det samt mycket att fundera över. Jag rekommenderar hans föreläsning om hundens mentalitet starkt. Erik har jobbat/jobbar med avel och gav oss många funderingar och tankar som iaf gav mig (matte) en stark bekräftelse på att Dixie var ett toppenval för oss. Vi har sett hur hennes familj ser ut på ett sätt som jag tror långt ifrån alla valpköpare får. Vi har fått träffa hennes UNDERBARA mormor, hennes mamma, pappa, mostrar, morbröder och jag känner att hennes mamma Troja kommer från en fin och stabil kull. Allt detta tillsammans med en lugn och trygg första valptid hos härliga Eva är vad jag anser är ett oslagbart recept på en lyckad hund.. nu är det "bara" för oss, matte och husse, att ta vidare och göra vårt bästa att förvalta denna guldklimp på bästa sätt för att ta tillvara på alla hennes goda förutsättningar... inte så liten uppgift det men en jag gärna erbjuder mig frivillig till!

Valpkursens sista tillfälle var nu i tisdags förmiddag. Trist verkligen, jag hade gärna fortsatt varje vecka tills vi fick plumsa och hoppa fram i snön för att träna med den toppenledaren vi hade på vår kurs.

Idag har matte och hund ÄNTLIGEN fått vara i den härliga skogen igen. Det kan vara svårt att gissa vem av de båda som är lyckligast när de glatt skuttar omkring bland tuvorna. Idag skulle alla väder trotsas, men kanske just pga denna beslutamhet så var vädergudarna på vår sida!
Buss ut till skogen och direkt när vi gick av fattade Dixie vad det rörde sig om och blev så lycklig att det strålade om henne! Så underbart att se, det är så smittsamt med denna vovves glädje! :D
Att det inte blev något bekymmer med väta från ovan tog Dixie igen med besked när hon upptäckte att det blivit en fin liten å efter gårdagens regnkavalkad. "Wohoo, här ska badas!", tänkte Dixie och plumsade i innan matte hann reagera. Novemberbad är tydligen lika spännande det som oktoberbad (se tidigare inlägg). Ingen tvekan om att det är en vattenhund vi fått i familjen!! Tur var väl det att matte, trots det fina vädret, packat ner en relativt stor handduk så badprinsessan inte drar på sig en förkylning.


Bada, bada, bada!!!!!!!


Ännu ett faktum är att vi även har en svamphund.. "Har hon redan börjat leta upp svamp till er?", kanske ni tänker nu.. Nej då, vår lilla tjej letar och äter själv! :P Så nu är det inte bara matte i familjen som gillar svamp,.. undrar när husse hakar på oss svampälskare?! (Tur också att hon väljer ätliga svampar. Det var taggsvamp hon satte i sig idag. Dock försöker jag få bort henne så hon inte äter alltför mycket iaf..)

Underbar dag! Lycklig suck*

ps. Jag gjorde en liten film, men tyvärr kan jag inte lägga ut den här nu.. så det får bli lite fler bilder istället.. Ds.



Dixie posar ;)



Dixie utforskar stora skogen...



"Matte, vänta på mig!"

Vår lilla Dixie och matte tränar apportering mycket nu, båda tycker vi det är jätteskoj att arbeta tillsammans. Och visst kan man klämma in lite bus och lek också när man ändå är i farten! :D
Jag ser till att jag som "ledare" hämtar apporten själv ibland så Dixie får sitta kvar och vänta på sin tur och sen avslutar jag träningen med att jag själv hämtar sista apporten och därmed visar att matte styr leken..
Jag försöker arbeta in riktig dummie i träningen, men det är inte alls lika spännande som boll-på-snöre (köpte en liknande som du hade på första valpträffen Eva!).
Vi har använt oss av långlinan nu ett par dagar så hon inte ska ha någon möjlighet att sticka iväg med apporten. Inte att hon sticker ofta men hon testar det 1-2 gånger per träningstillfälle.. men när man sagt till henne och "halat in henne" så fattar hon snabbt vinken och sen är det inget mer med det. Svensen går så glatt på henne när vi tränar, lekar och gör allting förutom att stå stilla.. så sjunker svansen i takt med att koncentrationen lyser fram ur hennes ansikte.. väldigt snabbt alltså!

Hmm.. jag tycker nog att vår lilla tjej skulle passa med en liten booty. Hon är så fin i kroppen i övrigt men hon är allt lite bening i bakpartiet.. Vi ska till skogen och hoppa lite bland de frostiga tuvorna imorgon och se om det kan musklas till lite! Om inte annat bara för att det är så skoj att vara i skogen med henne!

Jag tycker så mycket om att hon söker mitt sällskap.. ibland ligger hon för sig själv och pysslar.. men oftast vill hon vara nära mig. Som nu ligger hon på "sin" matta och tuggar på ett litet ben hon hämtat in som underhållning medan hon sällskapar matte vid datorn.


Sällskapssjuka lilla damen med sitt ben! :P
(taget alldeles nyss)



Grubblar lite med tanke på vår så överlyckliga vovve..
Folkilsk syftar på hur en hund kan känna för människor
                                         och
         Folkkär syftar på hur folk kan känna för en hund
MEN vad finns det för ord som passar denna vår Dixie som ÄLSKAR FOLK vid bara åsynen av dem??? Dvs minst lika mycket men troligen mer än de älskar henne???

Nu på förmiddagen mellan klockan tio och halv tolv har matte och Dixie varit på valpkursens första praktiktillfälle. Det har gått toppen och jag är jättestolt, Dixie har fått massor med beröm! :D
Efter bussresan till klubben var vi framme ca en kvart innan kursen skulle starta så vi använda tiden till att träna lite apportering och dirigering. (Som gick superbra! Jag ska börja träna med riktig dummie snart så hon får upp intresset för "tråkiga" apporter också!) Jag tror det hjälpte Dixie att lugna ner sig/ trötta ut sig lite innan kursen satte igång och vi gick fram till de andra hundarna.
Kursen startades med att alla valpar och valpägare samlades i en ring och hundarna fick träna passivitet dvs  "snällt" sitta på vänster sida vid sin ägare och vänta medan ledaren gick egenom viss information osv..

Därefter gick en förare med hund i taget slalom runt de andra ekipagen med målet att hunden skulle gå fint i kopplet och inte skutta fram till de andra hundarna.. för de som agerade slalomstolpar var målet att hunden vid deras sida skulle sitta kvar och inte hoppa på de förbigående.
Dixie som älskar hundar och människor ville helst hoppa på alla och hälsa direkt, men hon lugnade sig och satt väldigt duktigt vid min sida när de andra gick förbi och det var långt ifrån hela slalomrundan som bestod av hopp och skutt, koncentration och uppförande var på topp!!! :D

Därefter fick vi träna "fritt", vilket innebar att man som föraren tog olika riktmärken och gick efter dessa med samma mål som i slalomen, att hunden skulle gå fint i kopplet och uppföra sig. Dixie fick låna en dressyrlänk (ett slags stryphalsband) av ledaren. Det fungerade så bra att vi nog måste köpa ett sådant i träningssyfte, inte för att ha på "vardagspromenaden" dock! (Iofs tränar vi lite på varje promenad, men det är inte något jag vill ha på henne jämt.)

Efter den övningen samlades vi i ring igen och repeterade slalomövningen, Dixie var så duktig så!!!
Som sista övning fick valparna två och två hälsa på varandra i koppel i tur och ordning i mitten av ringen. Dixie fick hälsa på en Bichon Frisé och matte var allt lite orolig att Dixie med sin översvallande kärlek skulle bombardera den stackars ulltotten, men det  var faktiskt en riktigt trevlig Bichon och mötet blev mycket lyckat för båda!
Dixie fick massor av beröm av kursledaren som både gav komplimanger för hur fint hon gick i koppel, hennes passivitet i övningarna och för hennes fysik. Hon är jättefin i kroppen, slimmad och fin! (Ja, det vore toppen och det vore lika lätt att ha diciplin över sitt eget intag av mat och godis som över vad sin hund får stoppa i sig!!!! :D )

Efter kursens slut gick vi tillbaka till busshållsplatsen som ligger bredvid ett gigantiskt stall. Hästarna var precis på väg att slussas in i stallet i en gångväg utomhus så vi gick fram och ställde oss och tittade på. Dixie tyckte de såg fasligt stora och läskiga ut och ville hellre vänta vid busshållsplatsen tills bussen kom, men matte stod kvar, "här ska miljötränas"!
När hästarna alla traskat in tog vi några kort på Dixie med mobilen för att få en fin ny bakgrundsbild och visst fångade jag en riktig skönhet! (Inte konstigt när man har en så fin hund!! :D )
Buss hem och Dixie sussade i mattes knä på båda bussarna...

Lycklig och stolt matte med sin duktiga, lydiga och trötta hund!

Idag på förmiddagen har vi tagit det så lugnt som bara är möjligt så jag (Ida) skulle få en chans att återhämta mig efter förra veckan. Vägrade aktivera mig annat än att ge Dixie mat och gå ut och rasta henne.. suck, såå skönt att få lugn och ro igen, nu kan jag och Dixie träna vidare, ngt som inte riktigt fungerat på annan ort, då det övervägande blivit miljöträning och passivitetsträning. Igår var vi lite för oss själva inomhus, men idag har jag fått tillbaka min svans! :P (hon ligger nu på golvet bredvid mig och sover)

På eftermiddagen fick vi skjuts till och från djuraffären av snälla Thomas (tack för hjälpen!) och köpte en ny fodersäck och lite annat smått och gott! Även en studsboll på snöre införskaffades. Denna tog vi med ut och tränade kontakt, inkallning. Sitt-stanna kvar och hämta, med viss dirigeringshjälp "arm-utåt-sträck" (som fungerade bra!) och sedan komma tillbaka med bollsnöret. Viss problematik var det med inkallningen när vi inte lekte med bollen, då ville en viss liten dam mest busa och INTE komma till matte. Men men, efter hon fått lugna ner sig gick det bättre och vi fortsatte leken/träning en stund och gick sedan in.. Nu vankas det strax mat! :D

Tänkte att det kanske skulle sitta bra med en liten sammanställning av hur ett typiskt dygn med Dixie ser ut nu för tiden. (Alltså när det varken är roadtrippar eller stundtala inslag av studier!)

Vår lilla valp, som inte är så liten längre (vägning ska anordnas!), sover numera nåstan undantagslöst hela nätterna mellan från ca 22:00 till mellan 06:00 och ibland så länge som till 07:30.
Morgonen startar då vid kl 06:00 med en kiss- och bajstur ut på grönområdet precis utanför huset. Sedan  in och förbereda frukosten för Dixie. Ingen promenad nu inte. Istället följer Dixie med matte in till sovrummet och myser i sängen till 07:55 då Dixie med oro i stämman annonserar "Matte, du har väl inte glömt att det är dags för frukost nu?!" Dixie intar sin frukost och sedan trallar vi ut för att kissa, sedan in igen och matte får en chans att äta frukost och kanske ta en dusch. Då tar Dixie en liten tupplur under tiden utanför toalettdörren...!

Dixies matrutin är att hon får sitta och vänta i ett rum (annat än köket) tills matte/husse säger "hit!", då kutar Dixie i vild karriär fram och växelvis får stå och sitta och efter en stunds väntan med intensiv ögonkontakt får Dixie ett "Varsågod" och dyker på maten som förtärs i rask takt. Vi har de sista dagarna, då vi varit i ett aningen större kök än vårt eget tränat att när Dixie blivit inkallad med standard-"hit!"-et så ska hon komma fram till husse/matte på annan plats än vid matskålen. Detta har väckt blandade/upprörda känslor hos Dixie men det går..!

När matte gjort sig i ordning tar vi en promenad till bussen ut till skogen. På vägen tränas det att gå fint i koppel, ngt som fortfarande är rätt svårt tycker Dixie. Nosen har i stor utsträckning börjat användas och det är spännande med allt man kan leta upp. Favoritträningen är numera Sök, såväl inomhus som ute i varierande terräng.

I väntan på bussen tränas det passivitet och Dixie får snällt sitta och vänta utan att lukta på marken. Detta brukar gå bra. Bussresan i sig är ingen fara. Visst, ibland måste man ju säga att det är lite tråkigt att bara sitta still, men i stort fungerar det toppen!

Väl i skogen får Dixie springa fritt och matte traskar omkring med växelvis ögonen på valpen och växelvis nosen i marken.. Lite inkallning och sitt-stanna kvar tränas.. samt kanske lite sök! ;)

Efter en ca 40 min lek och promenad i skogen, förutsatt att jag inte går vilse, vilket händer ibland!.. tar vi bussen hem och sätter middagen på snabblagning.
(Ja, kanske är 40 min lite väl lång tid, men jag kämpar för att hålla nere det vid det. Både Dixie och jag skulle gärna leka i flera timmar och kämpar för att behärska oss.)

Efter detta sover Dixie skönt och tungt i sin Biabädd, som är dags-sovplatsen. På natten sover hon på ett supermjukt underlag i hagen i vardagsrummet. Under tiden sitter matte vid datorn och uppdaterar bloggen, försöker fixa lite mat till sig själv och vilar efter dagens lek och stoj!

Vid 4-tiden tar vi en promenad med lek och träning av samma moment som tidigare nämnt: gå fint i koppel, stanna (di man går för långt fram), sitt-stanna kvar, sök, hopp och lek, trava lite och kanske en liten galopp och fritt gående så man lär sig hålla koll på matte.

Efter det blir det tupplur igen och sedan mat vid mellan 18:00-18:30 och senast 19:00. Ut för en liten  "tömning" och sedan in och leka/slappa till allt mellan 20:00 och 21:30 då vi tar kvällspromenaden som ser ut ungefär likadant som kl 16 promenaden, fast med mer frigående och mindre mängd träning.
Efter denna dagens sista större aktivitet slappar vi, kanske myser i soffan och gör ngt bestyr som kloklippning eller annat aktuellt.
Kloklippning är inget skoj alls tycker Dixie, särskilt inte på framtassarna. Men om matte gosar och myser samtidigt finns det faktiskt risk att man somnar! :D
Slutat ge henne godis när jag klipper klorna,.. det bara stressar upp henne.
Tycker ledaren på vår valpkurs förklarade det bra: "Ifall ni sitter och nickar framför TV:n och er sambo plötsligt utbrister: "Ska vi ta oss en fika?", visst vaknar man till?!"
..detta tycker jag stämmer bra på Dixie som bara blir stressad av godis.. om användra vill använda sig av godis är det fritt fram om det fungerar bra för er, men inget mer sånt för oss..
Då kanske ni undrar.. men, för er "stackare" aldrig ngt gott?! Jo, visst får hon det,.. när hon ska varva ner och ligga i sin säng kan hon få ett nytt fint tuggben (hon har så gott som ständig tillgång till tuggben) eller hennes stora favorit en stor grön "Dentix-tandborste"!! Hon ÄLSKAR dessa! Och de håller ganska länge, dock kortare och kortare tid allteftersom hon växer så man får ha en halvt öga på henne så hon inte sätter i sig en hel så'n på en och samma gång. Levergodis och foderkulor används om vartannat när vi tränar olika övningar. Mestadels använder vi foderkulor.

Kvällen avslutas med att matte tar Dixie med ut på en sista kisstur precis innan läggdags och Dixies stoppas ner i hagen där hon ofta lägger sig på golvet och stoppar huvudet under sovunderlaget.

Dixie är mycket samarbetsvillig. Hon kan följande kommandon: "sit!", "stanna (-kvar)", "varsågod", "aj-aj", "nej", "sök", "hit (kom-hit") och "vänta (halvt)".
Dixie är fortfarande lite trotsig och inkallningen är långt från 100%ig.
Dixie ÄLSKAR andra hundar och barn. All lydnad och så gott som all hörsel försvinner då någon av dessa dyker upp.
Dixie skäller nästan aldrig, förutom i vissa fall då andra hundar gett henne en "utskällning", då kan det komma ett ensamt skall. DÄREMOT alla speglar och andra reflekterande ytor ska gömma sig när Dixie drar fram, annars kommer det en utskällning och när närmare bekantskap gjorts blir det många närgångna pussar..!!
Rumsrenheten är ett outtalat faktum.. dvs vi vill inte säga det,.. då kommer det garanterat en pöl!!
Dixie är toppen på att slappna av i mattes/husses knä och kan somna lite var som helst.. barnkalas, busshållsplatser osv. Gärna, gärna vill hon ha huvudet/nosen nerpulad i armbågenvecket.

Jaa,.. det var nog allt för denna gången. Tror att det är en ganska uttömmande beskrivning av hur det är att leva med Dixie!

Såå otroligt skönt är det att vara hemma. Trevligt har vi haft det på vår tripp men härligt att vara hemma. Nu ska jag (till utan tvekan bådas vår glädje) låta Dixie göra precis (nja, nästan! :P) vad hon vill i lägenheten och jag ska INTE vakta henne för att se vad hon kan tänkas äta på. Detta har varit det allra jobbigaste med att bo hos andra. Deras hem är, bevisligen, inte anpassade efter en valps behov. Så inaktagen och förföljd har Dixie blivit av matte fram och tillbaka  i diverse hem, suck..

Som sagt, din frihet är dig åter Dixie! ;)         ......och min till mig! :D

Nu har lilla familjen fortsatt från Falköping och gjort stopp i Göteborg hos husses föräldrar. Roligt, roligt tycker Dixie det är att utforska nya marker.. men var har all underbar snö tagit vägen?! :(

Trevligt var det i alla fall med vattnet som vi promenerat ner och tittat på.. "Kan man kanske ta en simtur direkt husse?" frågar Dixie snällt, men både husse och matte tycker nog att det får vänta till nästa sommar!! :D



Däckad någonstans i Göteborg! ;)