Dixie -Chessex Jersey Jumper

Jag undrar ifall man kan lägga ner FÖR mycket uppmärksamhet, kärlek och tid på sin hund.. Eftersom jag (matte) har överdrivet slöa studier är Dixie min "40-h arbetsvecka" och studierna "små inslag i vardagen". Jag misstänker att det för många är tvärtom.. inte att folk har sina hundar som kvällspyssel några timmar var dag, men att jag har svårt att tänka mig att många (förutom pensionärer) har så gott som 100% av sin tid under veckan till sin hund, eller som i detta fallet, valp. Min undran är nu ifall man kan ge FÖR mycket av det goda till valpen? Finns det risk att den blir bortskämd? Vår lilla Dixie är som bekant fortfarande i trotsåldern, och även om det sakta men säkert börjar avta så verkar hon ofta ganska mätt på vår uppmärksamhet. Inte så konstigt att när vi hela tiden är tillsammans så blir hon inte ÖVERLYCLIG av att matte/husse tränar, leker eller på annat sätt aktiverar henne. Kanske är det så att man vill att allt ska komma direkt, men vad är det egentligen för kul att få en hund som fattar allt direkt, utan den minsta lilla ansträngning? Jag hoppas och tror väl iaf att den tid vi får tillsammans nu kommer ge ett starkt band i framtiden.. men det blir ju inte lika spännande och kul med en matte som ständigt är till ens förfogande. Jag vet att jag oudvikligen kommer ha mindre tid för henne i framtiden, det kommer aldrig att vara 100% tid till henne som det är nu, även om hon alltid kommer vara en väldigt hög prioritet, och då kommer antagligen mattes och husses uppmärksamhet vara mer värd att kämpa för. Varför skulle hon kämpa för något hon nu får gratis?

Ja, kontentan av detta inlägg är nog att jag vill att Dixie ska få upp sin svans, vifta och glatt utbrista "hej matte, jag är så lycklig med dig och så glad för all tid du ger mig!" .....!!

"Oj vad häftigt! .. vad är det som händer?!" Så föreställer jag mig Dixies tankar när vi var ute på en liten (tränings)promenix nyss.. Hon såg verkligen lycklig ut i blåsvädret,.. och det såg ut som det knakade hårt i huvudet på lilltjejen för att lista ut vad som föregick. Jag vet inte vad eller om hon kom till någon direkt slutsats, men roligt var det iaf! :)

Idag tittade jag Dixie djupt i ögonen direkt när jag vaknade på morgonen.. och visst såg det mycket bättre ut! :D Jag ringde iaf veterinären som rekommenderade att jag skulle köpa ögonsalva, Noviform, och avvakta, om det blev sämre skulle vi komma in. Tvättade med ögonvatten igen på morgonen och sedan iväg till skolan. Direkt efter skolan till apoteket där de informerade  mig om att  Noviform var slut, på ALLA APOTEK I HELA ÖREBRO!! Suck, men frågade snällt om de kunde kolla hur det stod till på Falköpings apotek.. där fanns det! Mamma har nu lovat att skicka mig Noviform, så om postgången fungerar som den ska borde vi ha den här imorgon iaf..
Men men, huvudsaken är ju att Dixie är pigg och alert, vilket hon verkligen är. Både igår kväll och idag har hon fått gå mycket själv igen, och lyder nästan lika bra som innan trotset satte igång. Dock vill hon på promenader ibland bestämma själv när vi ska stanna.. det får vi träna på! OCH självklart, hur man uppför sig i sällskap, både av människor och andra hundar.

Härliga hundvakten Annakarin har köpt en förskräckligt högljudd naken and som Dixie uppskattar enormt mycket (det går inte att undvika att höra hennes uppskattning! :P ) Dixie har även visat att man minsann även kan apportera den! Stolt matte* Inte bara springa och hämta när man blir upphetsad och springer efter det som kastas utan även vänta på tillåtelse och sedan hämta!

Idag har Dixie varit rinnig i ögonen hela dagen. Hon har varit helt ren och fin i ögonen hela tiden hemma hos oss fram tills nu.. det kanske är en infektion, det är ju även vit/ljusgul gegga i ögonen.. orolig* Jag har tvättat med ljummet vatten på förmiddagen och med ögonvatten några gånger på eftermiddagen/kvällen, jag hoppas verkligen det ser bättre ut till imorgon. Ringer veterinären imorgon bitti i vilket fall för säkerhets skull, hönsmamma som jag är..

Nu har Dixie varit med matte på valpkursteori.. inte att valparna ska vara med på kursen än egentligen, men när matte varit i skolan "heeela" dagen (12-16) så vill hon inte lämna den underbara valpen ensam hemma. Detta trots att det varit valpvakt på dagen så hon inte varit ensam. Men hon är så go' vår lilla tjej, så man (=jag) vill inte vara utan henne! Och det var bra träning för henne att ta det lugnt med ca 25 pers runt omkring sig (plus 2 Chihuahuor och en liten tax!). Nu är hon helt slut och sover på mina fötter.. det känns som att hon vill vara säker på att jag inte sticker en gång till idag! :D

Vi kämpar vidare med lilla trotsdamen, men det känns som att det går åt rätt håll nu (kanske inte kopplet alla gånger dock! :P ). Vi tar det lugnt och tränar inga nya moment, utan koncentrerar oss på att påminna henne om det hon faktiskt kan!

Vi är ute i skogen mycket och hittar mer svamp än jag orkar rensa (idag lämnade jag ett enormt tjok av fina, stora taggisar bakom mig pga bristande ork att rensa dem). Diskbänken har ett gäng trattisar och mängder av taggsvampar som väntar på sin tur.. Vi hittar nu också mycket bättre inne i skogen och försöker göra turerna så korta som möjligt för tösens skull, även om hon gärna vill hoppa runt längre tid än det som passar hennes ålder.


Det är så spännande att utforska skogen och springa fritt!

Vill nu egentligen bara skriva hur glad jag är att vi har denna lilla tjej hos oss, vi tycker så mycket om henne båda två! :D

Ps. Tack Anna för inlägget! Skönt att veta att det finns fler än vi som kämpar med sina små!





SOVA!! Underbar sysselsättning på alla möjliga sätt! :D

Ikväll klockan halv elva blev det en liten pöl på golvet, suck.. men men, den kom efter mycket lek, mycket vatten och flera turer ut emellan varven. Synd.. men inget konstigt, bara att ta nya tag i trotsdamen.

Ja, suck, nu är den verkligen här, trotsåldern. Det är svårare att lyssna och lyda de kommandon man redan kan och gå fint i koppel är svårare. Och inte tal om hur man uppträder sig runt andra hundar! Men men, vår lilla tös är inte omöjlig, visst lyssnar hon majoriteten av tiden. OCH inte alls att förglömma, natteturerna försvinner i snabb takt och peppar peppar inte en endaste pöl sedan fredag den 13:e!! :D

Många skogsturer blir det och en del svamp får vi allt med oss hem, inte alltid och inte alltid mycket, men ett skoj plus i kanten till den överlyckliga lilla tjej vi får med oss hem igen efter en tur ut i skogen.. Nu ska vi ut igen och leka ibland tallarna!

Ikväll var vi på öppen träning på brukshundsklubben (i kennelklubbens regi) här i Örebro. Hjälp, jag blev riktigt mörkrädd. Vår duktiga, lydiga tös var helt förbytt. Det som fanns i hennes ställe var en flåsande hängande klump av energi i andra ändan av kopplet under tiden vi var på träningen och som uppträdde totalt ouppfostrat och som en galning. HJÄLP!!! Det blir att ta tag i passivitetsträning i andra hundars sällskap å det grövsta, så här kan vi absolut inte ha det. Hoppas frenetiskt att det delvis beror på åldern och vilket stadie hon befinner sig i. Oj oj oj, jag är GLAD att det är 1,5 månad till utställningen så att vi har tid att arbeta bort detta förskräckliga beteende. Suck.. men men, en lycklig pust att uppträdandet stannade på klubben och det var "vår egen" ordentliga hund som hoppade ur bilen när vi kom hem igen..

Igår kväll, måndag, var det första tillfället för valpkurs. Efter att ha tagit två olika bussar och irrat runt i beckmörkret och letat efter en brukshundsklubb vars existens började bli tveksam för mig sprang jag till slut, 10 min försenad, in i "klassrummet" och tillslöt mig gruppen på ca 20-25 andra ivriga hundägare samt en liten svart cocker spaniel flicka med uuunderbara långa öron och flörtiga långa ögonfransar! (Uppskattar att gruppen består av tillhörande ca 10 hundar, en stor grupp men andra ord.) Kursledaren verkar nu efter första tillfället vara toppen. Helt i linje med oss och när hon sa att alla sorters koppel utom Flexi-koppel var välkomna till praktiken blev jag ännu gladare.. inga promenadgubbar/gummor på snöre tillåtna med andra ord! :P Härliga husse är hemma denna veckan och erbjöd sig att stanna hemma med Dixie. Han fick en genomgång av mina halvt otydbara anteckningar när jag kom hem och idag ska hela familjen till brukshundsklubben då kennelklubben använder deras lokaler och imorgon har en öppen träningskväll. Tror det blir nyttigt för Dixie att se fler hundar.. och att träna passivitet nära dem.

Dixie och matte börjar bli riktiga stammisar inte bara på gräsplätten här utanför huset utan också ute i skogen här utanför Örebro. Det är så mysigt att skutta och trava omkring och leka, träna och leta/hitta lite svamp emellanåt! Vi går inte lika mycket vilse även om ljudet ifrån vägen missleder oss ofta. Dixie vågar skutta iväg en bit själv ibland, men säkrast är det att hålla sig nära matte. Vi tränar nu mkt på att stå och stå-stanna kvar (istället för att sitta. Denna träning har flytit in i "middagsrutinen" också då detta är det tillfälle då Dixie har maximal "will to please" (till hennes egen vinning självklart! :P ). Det är väldigt svårt att stå tycker Dixie, särskilt en längre stund,.. men det går framåt. Valpkursen startar imorgon, men de tre första tillfällena är för matte, Dixie får vänta några veckor till innan praktiken kommer. Pölarna kommer mer och mer sällan inomhus. Senaste gången var i fredags då hon var ensam hemma en längre stund, så detta var inte ngt konstigt. Fast den lilla pölen kom antagligen direkt när jag gått eftersom Dixie var övertrött och direkt efter "nr 2" lade hon sig ner på marken och i en bitlek med luften demonstrerade att hon var färdig för en lååång tupplur. Hon kom antagligen på behovet av en liten "nr 1" när hon blev ensam. Men som vanligt var matte mer fundersam över hur det gått än vovven.. som lugnt reste sig efter tuppluren utan påtagliga men av traumatisk övergivningsupplevelse, snarare avkopplat sömngrus i ögonen!! :P Go'a lilla coola tjej* :D På onsdag hoppas jag på att få med husse ut i skogen för att skörda trattisar som vi hittade idag, men var omöjliga att plocka då de mest liknade knappnålar! Hoppas hoppas att de hunnit växa till sig och att vi får plocka dem!!!

Vänster tass på blå prick.. eller var det inte Twister vi spelade?!



Släng bara ner godiset, vi fångar!! :D



..fast man blir allt bra trött av att ha besök.

Men lilla sötnos, var du tvungen att ha det där skräpet på huvudet?!?!
Det som var ett så fint kort annars..!!



Du ser så liten ut jämfört med alla grenar och träd.. lilla gullepirayan.

När jag och Dixie i eftermiddags, med lek utomhus, skulle inviga det nya köpet (den fina spindel/skalbaggen i starka färger gjord av elastisk gummi) som vi köpt under vårt lilla äventyr till djuraffären blev jag helt färskräckt när den 5 min senare sprack. Ännu mer förfärad blev  jag när jag upptäckte att inuti denna lilla färgglada pipleksak låg det en härva av någon slags segt vaddliknande material som väldigt lätt gick att ta ur när sprickan var faktum. Hemska tankar rusade genom huvudet. TÄNK OM Dixie hade sprungit iväg med leksaken i munnen och glatt tuggat i sig "fyllningen" då hade det inte hjälpt med all "övervakning" i världen (nästan alla leksaker ska användas under övervakning står det på alla hundleksaker nu för tiden verkar det som..). Var meningen med denna leksak att matte/husse ständigt skulle hålla i handtaget? Jag måste säga att leksaken isf verkar mycket trist om hunden aldrig får ta den. Men men, gick direkt in och ringde till affären så inga andra stackare skulle köpa denna leksak och uppleva det jag själv tänkte "TÄNK OM.." för. Pengar tillbaka ska vi få,.. men huvudsaken känns nu är att Dixie inte har klump i halsen och ingen annan hund (förhoppningsvis) kommer få det heller. MORR  på detta företag som säljer FARLIGA LEKSAKER. Enligt expediten skulle den hålla bra, det skulle vara slitstarkt material.. hmm.. Och jag som funderade hur länge den skulle få ha ben innan jag plockade av dem för säkerhets skull.. Ja, de fick den behålla iaf. 

Idag, tisdag, har matte och Dixie haft "vardagsäventyr". Direkt efter matte avlöst vår toppen valpvakt (:P) tog vi bussen in till centrum och promenerade till djuraffären för att fylla på det nästan totalt uttömda förrådet på bajspåsar och se vad för annat smått och gott vi kunde hitta i affären när vi ändå var där!! (Krokodilen är som sagt fortfarande kvar i Sthlm så något substitut kändes det som det var dags för.) Bussresan in till stationen, som var närmaste hållplats, gick toppenbra. Dixie låg avslappnat i mattes knä och sussade/ tittade sig lugnt omkring på allt folk (som minsann gluttade rätt mkt på den oemotståndliga valpen!! :D Inte konstigt det säger matte så söt som du är.. hihi*). Matte suckade och stålsatte sig för en tidskrävande promenad bort till affären.. men blev helt ställd av den otroligt lydiga lilla valp som glatt studsade fram på vänster sida av matte. (Nåja, inte hela tiden, men bra nära! :P) Matte "stolt som en tupp" och Dixie promenerade fram till affären i rask takt och Dixie satt snällt vid varje rött ljus och väntade på att gå vidare. När vi kommit fram kändes det som det var kissdags, men inget kiss kom. Efter flera vandringar fram och tillbaka på gräsplätten utanför affären gav matte upp och Dixie fick för säkerhets skull [HYFF] sitta i mattes famn för att undvika olyckor i affären. Vi hittade rätt mkt smått och gott i affären till slut: Kokta tuggpinnar (10 små + 2 stora), leversnittar, "mirakeltrasa" att torka blötmonstret med, en slags flytboll på snöre och sist men inte minst en gummispindel med "handtag", som Dixie valde ut själv! Efter matte bärt omkring på vad som nu kändes som en blyklump i en evighet så kändes det som ett måste med en "invägning". Då expediten hade fasligt bråttom var det något som måste blivit MKT fel,... nog för att hon var tung efter ett bra tag i famnen, men 20 kg, det väger du inte flicka lilla!! :D (får ta och göra om det snart igen, så vi vet hur viktkurvan utvecklas) Pust, allt klart och efter matte insisterat på kiss, blev det till slut kiss. Sedan ännu en lyckad promenad. Varav (både dit och tillbakaväg bestod delvis av en väldigt "snäll" avlång trappa som Dixie gick alldeles själv i, duktig som ett proffs!) Buss från stationen och hemma igen! Matdags annonserar Dixie som snällt får vänta ett tag på att maten "snabblagas". En riktigt bra dag allt som allt, med fotnoten att matte lämnat in sin hemtenta och äntligen kan pusta ut och koncentrera sig fullt på valpen igen!

Husse med Dixie i ett "grenkoppel" !



Dixie visar matte hur duktig och lydig man kan vara! :P



Här ska badas! Skam ta den som tvekar för att det är oktober,
matte och husse väntar ju i kulisserna med handduk!
(Fast usch vad tanig man ser ut när vattnet är kallt och benen är blöta)



Underbara gyllengula kantareller!!! ...fick oss att tappa fattningen och gå vääääldigt vilse.
Dixie fick åka mkt skjuts i växelvis husses och mattes famn.

se inlägget den 1 oktober: Busy lördag.. NU INKLUSIVE BILDER!

Det har varit ett pussel att få den här dagen att gå ihop med lektion och valpvakter. En vännina kom vid 12-tiden så att jag kunde gå på de första ca 50 minuterna av lektionen, sedan hem och avlösa henne då hon skulle på sin lektion. Leka, träna, ge mat, leka, gosa, ut och kissa, varva ner och tillbaka till skolan.. Och Dixie är hemma själv en timma och 15 min. Matte kan INTE slappna av, hon gnällde lite vid dörren när jag gick, ångest*.. men snart kommer valpvakt nr 2 och tittar till sista timman innan matte kommer hem igen, hon ska inte behöva vara ensam mer än runt timman. PUST! Nu är valpvakten på plats.. och läraren säger 5 min därefter: "Ja, om det inte var några frågor så kan vi runda av nu.." "Men jag har ju ordnat valpvakt, du får snällt predika 50 min till som det står på schemat!... ville jag säga då. Men men, även om det var onödigt att släpa hem valpvakt nr 2 så får jag iaf komma hem til min goding lite tidigare! Suck...!!

Tredje natten utan "nattkissningar", underbart! :D Vi måste tyvärr använda koppel mer igen då det börjar vara spännande att springa ner i diket  när vi ska gå över den "farliga" delen av gräsmattan, OM det inte vankas godis dvs.. men inte kan vi stoppa i henne belöningar för att hon fånar sig och velar, nepp det vill jag inte. Men ifall man lockar och är rolig går det bättre, men tyvärr blir det att bära över den "värsta biten", så man kommer förbi hennes mentala spärr för det området.

När vi tränar är det inga större problem med att hon ska springa iväg. Även med störningar; vägarbete, cyklister och andra hurtbullar som rör sig runt oss är koncentrationen på matte och övningen. MEN, är det barn på lekplatsen utanför huset, ojoj, då är det svårt att hålla sig. Det går,.. men oj vad svårt. Nu på morgonen har vi tränat sitt och stanna kvar utomhus med extremt lyckat resultat. INGA skutt fram mot matte innan hon sagt "hit". Vilken urduktig liten tjej. Det var rejäla avstånd också, många meter ifrån varandra (matte är usel på att uppskatta avstånd, men långt var det!).

Vilken gosegris hon har blivit!! Vill mer än gärna sitta i knä och mysa/sova, speciellt när matte sitter vid datorn. puss på dig*

En toppen dag är vad vi haft idag matte och hund. Vi har tagit morgonen som den kommit och myst, lekt och tränat. Vi har under dagen tränat inomhus att sitta och stanna kvar. Ända ifrån tv:n till köksbordet har vi kommit!! Stolt matte* :D På eftermiddagen har vi fått besök av en kompis som var väldigt populär att hoppa och hälsa på.. hmhm,.. får man göra så Dixie?? :) Vi har självklart även varit ute och tränat och lekt. Idag fick jag med mig kameran ut så det blev lite bilder i väntan på fotona ifrån valpträffen! En glad matte har även haft en sovande, snusande liten tjej i knäet två gånger, jättemysigt har vi haft det..



Titta jag sitter och väntar snällt på att matte ska ta kortet (..så jag får godbiten nå'n gång!!)


Rättelse: Fyra underbara gosstunder i mattes knä hittills! myspys*

Nu ikväll efter noga planering och mys med valpen fick hon vara ensam hemma och sova medan matte var och handlade. Även denna gång tyder det på att matte varit betydligt mer nervös än Dixie.. som fortfarande sov när matte 45 min senare smög sig in i lägenheten. Torrt var det på alla golv och Dixie hälsade genom att gå fram och plumsa ner en liten bit framför mattes fötter. Inga livstecken visades igen innan det vankades belöning i form av en dentix-pinne som uppskattades högt! Härliga hund....

Igår var jag (Ida) och Dixie i Stockholm på valpträff, med allt vad det innebär. Planering "in i minsta detalj" dagen innan och start hemifrån på lördag morgon kl 09:05. Lilla ängeln sov som en stock hela vägen upp och körningen fungerade lätt som en plätt. (Jag tror att övningen för Dixie att åka bil och, indirekt, övningen för mig att köra Volvon hjälpte för oss båda. Jag gillar INTE att köra en så fin bil.) Väl framme hos Susann i Stockholm blev det utforskning av hennes lgh. "Oj, vilken mysig matta hon hade!!", ansåg Dixie som tog för sig av den direkt. Sedan en promenad (delvis bärtur) till mataffären och vänta utanför. Där på Rinkeby torg fanns det mååååånga människor, det var spännande. Sedan tillbaka till lgh och lunch för både hund och människor. Nu började lillan bli trött, men icke sova nu, nu bar det av till Järvafältet och valpträff. Då det tog ca 20 min dit blev det en liten powernap på vägen för Dixie i baksätet, men det märktes att hon behövde/ville sova mer. Väl framme träffades vi ett stort gäng valpköpare med respektive guldklimp samt många välkända ansikten från Chessex-gänget! Först kort presentation av alla sedan lite övningar. Namninlärning, inkallning och "stanna"träning. Det sistnämnda var lite svårt när man har en tjej som så gärna följer efter en hela tiden!! :) Nya dummisar till Dixie och en visselpipa till matte och husse. Provade vissla in henne med direkt resultat; sprängande huvudvärk. Sammanfattningsvis var det trevligt stt se Eva med Chessex-gänget igen och se hur alla valpar utvecklats (så otroligt glad att det blev just Dixie som är Dixie..!), men det var trist att vara så slut i huvudet när man väl var framme, och inte kunde jag koppla av då heller eftersom jag var tvungen att hålla koncentrationen uppe till hemresan. Jätteskoj var det att ha Susann med mig. Hon tog kort både på oss och de andra småttingarna som finns här nedan. Hemresan gick bra med en djupt sovande Dixie i baksätet, fast under den sista 1,5 h fick jag bita mig i läppen, vicka extra mycket på tårna och sjunga med extra engagerat till radion för att hålla koncentrationen uppe och huvudvärken i bakgrunden. Väl hemma upptäckte jag att favvoleksaken, krokodilen, var kvarglömd i Susanns lgh. :( Jaja,.. den får väl hämtas upp i samband med nästa valpträff. Hoppas hoppas hoppas att Johan kan hänga med på den, saknade honom bland alla andra parformationer vid presentationen (och under hela tiden under valpträffen också för den delen). Tack Susann för att du var en så trevlig "stand-in"!




Hela valpköpargänget med valpar samlade för att bli "instruerade"!




Här hälsar vår lilla tös på ett av syskonen..




Fast man blir allt lite trött av alla nya intryck idag. Massa bilåkande, ny spännande lgh att undersöka, ett torg fullt med folk, och valpträff med MÅNGA hundar, och korv...!!! :)