Viltspårskurs del 1
Oj oj, det är definitivt värt att gå upp kl 06:20 en lördag morgon när man får en såhär härlig dag!! :D
Dixie och matte har varit på viltspårskurs i Huddingetrakten idag. Det har varit helt toppen. Trevliga och vettiga instruktörer, träffa go'a glada hundsläkten och spännande nya övningar att träna på.
Dixie ligger och väntar och passivitetstränar innan startskottet. (Lite lustig min hon har! :P)
Uppresa
Kl 06:20 ringde mattes väckarklocka (mobil) och matte och Dixie gjorde sig i ordning för att vänta 50 min på stationen på att tåget skulle komma, dåliga förbindelser som det är på lördagsmornar.. när vi skulle gå ut genom dörren kom matte på, "varför sitta och tråka på stationen i 50 min, varför inte promenera till stationen istället?!". Sagt och gjort, matte och Dixie tog en morgonpromenad till stationen och kom fram i så bra tid att vi bara behövde stå och vänta ca 10 min tåget! Tågresan upp gick problemfritt och djurvagnen ekade tom på andra fyrbenta.
Samling
Väl framme i Sthlm mötte Eva (uppfödaren) upp oss och vi åkte till platsen där alla deltagare skulle samlas kl 11:30. Eftersom vi varit lite väl försiktiga i tidsplaneringen blev det en lite längre stunds väntan i kallblåsten, men under tiden fick Dixie en välbehövlig frisering och matte fick möjlighet att sticka in i affären och köpa till mat. Nu när matte är på praktik under veckorna är kylen helt tom. När matte kommer hem vid 5-tiden är det hund (och vila!!) som gäller, då hinns det inte med att handla mat, man vill ju ut och leka med hunden! :P
Teori för tvåbenta
När alla kursdeltagare samlats åkte vi i karavan till träningsplatsen som var en underbart vacker stuga omgiven av vatten och skog. Vi rastade hundarna och stoppade in dem i bilarna under tiden de tvåbenta fick teoretisk undervisning i grunderna för spår och eftersök. Otroligt intressant, matte fick rejäl mersmak!
Relaxing
Efter teoribiten blev det fika och hundarna fick komma ut och lufta sig lite.. vissa av vattendjuren tog sig tom en simtur!! Eftersom Dixie var vit som en snögubbe av stressmjäll (som hon, täckt av, hoppade ur bilen vid samlingsplatsen) så blev det passivitetsövningar för hennes del, vilket hon klarade riktigt bra... förutom självklart när de andra hundarna kom ändå fram och nosade på henne! Stressmjäll är ett nytt ord för matte, det hade jag aldrig hört förut. Märkligt*
"Familjen" står och väntar ivrigt i pausen
Vissa tog sig ett dopp i vattnet.. flattar som de är!!
Övningsdags!
Till slut var det äntligen dags för premiären för våra blivande viltspårschampions, Dixie var först ut i sin grupp (vi delades in i två grupper, tre hundar i varje grupp). "HJÄLP!!! Vad farao är det här?!?!!" är den enda möjliga tolkningen som kan göras av Dixies uppsyn när hon fick vittring på den första blodfläcken i spåret. Livrädd med svansen långt in under benen och strålade rädsla ut genom hennes vackra ögon. Som matte idag lärt sig på teorin, så är det en minimumgräns på 5 meter som ska vara mellan förare och hund vid viltspårsprov. DET fungerade inte med Dixie vid hennes första kontakt med blodspår. Matte och ledaren fick snällt gå bredvid och locka och pocka för att Dixie skulle våga sig fram. Det syntes tydligt att det var spännande. Nosen var lååångt nere i marken när hon spårade, men mer än 1-2 steg vågade hon inte spåra, då stannade hon och låtsades som ingenting. När vi slutligen kom fram till slutet av spåret där klöven låg blev hon helt spak, hon VÄGRADE se att det låg en klöv där. Ledarna som skämtsamt att med flattar så behöver man ju oftast inte bära tillbaka klöven själv utan hunden bär den stolt som tusen tillbaka. Den biten missade tyvärr Dixie. Matte fick bära klöven och Dixie försökte i sin rädsla att fly när hon tvingades gå bredvid matte och den fasansfulla saken som matte galet nog vågade hålla i!!!! Matte som tidigare trodde att det var hon som skulle vara mesig med ett avhugget ben i munnen på sin jycke, men inte då! Ledaren visade oss på en plats avsides där matte på alla möjliga sätt fick försöka få Dixie att intressera sig för klöven. Det var halvt omöjligt, hade inte matte igår köpt dundergodis hade nog Dixie aldrig ens vågat sig i närheten av den fasansfulla klöven.. men att bära den tillbaka till kursgården.. det fick matte göra! :D Dixie nosade bara lite granna på den, men mest tittade hon åt vilket annat håll som helst förutom åt det håll som klöven fanns. "Lalalalala, den finns inte. Jag ser INGET...."!
Resan hem
Dixie och matte hade biljett hem till kl 19, men hann med nöd och näppe med 5-tåget. Skönt att vara hemma 19 och inte 21, särskilt när både matte och hund är helt slutkörda. Dock var platsbiljetterna slut så matte och Dixie sällskapades på golvet halva resan innan en stol blev ledig som matte kravlade sig upp på. Sköönt att vara hemma igen tyckte båda matte och hund. Dixie sover nu som STOCK. En orörlig klump med hund, stilla som en stenstod! Både matte och hund kommer sova gott i natt, utan tvekan!
Matte är rejält biten. Hon funderar nu till och med om det kanske inte är omöjligt att hon också tar jägarexamen..!! Ja, eller i alla fall ser till att det blir av med praktisk jakt!! Vilka personlighetsförändringar som sker när man fått hund! Matte funderar på att lägga en köttbullespår till Dixie i veckan, bara så hon får en positiv upplevelse kopplat till spårning.
Dixie och matte har varit på viltspårskurs i Huddingetrakten idag. Det har varit helt toppen. Trevliga och vettiga instruktörer, träffa go'a glada hundsläkten och spännande nya övningar att träna på.
Dixie ligger och väntar och passivitetstränar innan startskottet. (Lite lustig min hon har! :P)
Uppresa
Kl 06:20 ringde mattes väckarklocka (mobil) och matte och Dixie gjorde sig i ordning för att vänta 50 min på stationen på att tåget skulle komma, dåliga förbindelser som det är på lördagsmornar.. när vi skulle gå ut genom dörren kom matte på, "varför sitta och tråka på stationen i 50 min, varför inte promenera till stationen istället?!". Sagt och gjort, matte och Dixie tog en morgonpromenad till stationen och kom fram i så bra tid att vi bara behövde stå och vänta ca 10 min tåget! Tågresan upp gick problemfritt och djurvagnen ekade tom på andra fyrbenta.
Samling
Väl framme i Sthlm mötte Eva (uppfödaren) upp oss och vi åkte till platsen där alla deltagare skulle samlas kl 11:30. Eftersom vi varit lite väl försiktiga i tidsplaneringen blev det en lite längre stunds väntan i kallblåsten, men under tiden fick Dixie en välbehövlig frisering och matte fick möjlighet att sticka in i affären och köpa till mat. Nu när matte är på praktik under veckorna är kylen helt tom. När matte kommer hem vid 5-tiden är det hund (och vila!!) som gäller, då hinns det inte med att handla mat, man vill ju ut och leka med hunden! :P
Teori för tvåbenta
När alla kursdeltagare samlats åkte vi i karavan till träningsplatsen som var en underbart vacker stuga omgiven av vatten och skog. Vi rastade hundarna och stoppade in dem i bilarna under tiden de tvåbenta fick teoretisk undervisning i grunderna för spår och eftersök. Otroligt intressant, matte fick rejäl mersmak!
Relaxing
Efter teoribiten blev det fika och hundarna fick komma ut och lufta sig lite.. vissa av vattendjuren tog sig tom en simtur!! Eftersom Dixie var vit som en snögubbe av stressmjäll (som hon, täckt av, hoppade ur bilen vid samlingsplatsen) så blev det passivitetsövningar för hennes del, vilket hon klarade riktigt bra... förutom självklart när de andra hundarna kom ändå fram och nosade på henne! Stressmjäll är ett nytt ord för matte, det hade jag aldrig hört förut. Märkligt*
"Familjen" står och väntar ivrigt i pausen
Vissa tog sig ett dopp i vattnet.. flattar som de är!!
Övningsdags!
Till slut var det äntligen dags för premiären för våra blivande viltspårschampions, Dixie var först ut i sin grupp (vi delades in i två grupper, tre hundar i varje grupp). "HJÄLP!!! Vad farao är det här?!?!!" är den enda möjliga tolkningen som kan göras av Dixies uppsyn när hon fick vittring på den första blodfläcken i spåret. Livrädd med svansen långt in under benen och strålade rädsla ut genom hennes vackra ögon. Som matte idag lärt sig på teorin, så är det en minimumgräns på 5 meter som ska vara mellan förare och hund vid viltspårsprov. DET fungerade inte med Dixie vid hennes första kontakt med blodspår. Matte och ledaren fick snällt gå bredvid och locka och pocka för att Dixie skulle våga sig fram. Det syntes tydligt att det var spännande. Nosen var lååångt nere i marken när hon spårade, men mer än 1-2 steg vågade hon inte spåra, då stannade hon och låtsades som ingenting. När vi slutligen kom fram till slutet av spåret där klöven låg blev hon helt spak, hon VÄGRADE se att det låg en klöv där. Ledarna som skämtsamt att med flattar så behöver man ju oftast inte bära tillbaka klöven själv utan hunden bär den stolt som tusen tillbaka. Den biten missade tyvärr Dixie. Matte fick bära klöven och Dixie försökte i sin rädsla att fly när hon tvingades gå bredvid matte och den fasansfulla saken som matte galet nog vågade hålla i!!!! Matte som tidigare trodde att det var hon som skulle vara mesig med ett avhugget ben i munnen på sin jycke, men inte då! Ledaren visade oss på en plats avsides där matte på alla möjliga sätt fick försöka få Dixie att intressera sig för klöven. Det var halvt omöjligt, hade inte matte igår köpt dundergodis hade nog Dixie aldrig ens vågat sig i närheten av den fasansfulla klöven.. men att bära den tillbaka till kursgården.. det fick matte göra! :D Dixie nosade bara lite granna på den, men mest tittade hon åt vilket annat håll som helst förutom åt det håll som klöven fanns. "Lalalalala, den finns inte. Jag ser INGET...."!
Resan hem
Dixie och matte hade biljett hem till kl 19, men hann med nöd och näppe med 5-tåget. Skönt att vara hemma 19 och inte 21, särskilt när både matte och hund är helt slutkörda. Dock var platsbiljetterna slut så matte och Dixie sällskapades på golvet halva resan innan en stol blev ledig som matte kravlade sig upp på. Sköönt att vara hemma igen tyckte båda matte och hund. Dixie sover nu som STOCK. En orörlig klump med hund, stilla som en stenstod! Både matte och hund kommer sova gott i natt, utan tvekan!
Matte är rejält biten. Hon funderar nu till och med om det kanske inte är omöjligt att hon också tar jägarexamen..!! Ja, eller i alla fall ser till att det blir av med praktisk jakt!! Vilka personlighetsförändringar som sker när man fått hund! Matte funderar på att lägga en köttbullespår till Dixie i veckan, bara så hon får en positiv upplevelse kopplat till spårning.
Sömnig..
Såhär trött blir man om man är kräsmagad och precis varit ute och flängt med matte!
Hon äter sina mediciner. De mot kisseriet intas utan större protester, men de förbaskade hudpillrena,
"Usch!" säger hunden. Spotta, spotta*
Inget kiss inne sen i lördags iaf.. en dag innan vi började med medicinen.. misstänker att det var på bortgång, men men, så länge det håller sig borta så kan jag gärna trilskas tre ggr om dagen i en vecka.. Men hudpiller-slagsmål två gånger om dagen i 20 dagar.. suck*
Damen har i vart fall passerat 20 kilos-strecket. I fredags, när vi var hos veterinären, lånade vi deras våg och vägde Dixie. 20,9 kg blev domen.
Bildserie
Här kommer ännu en bildserie av fotograferingsgalna matte! :P
Måste säga att jag är riktigt nöjd med att mobilen kan ta såhär bra bilder!
Fångad av en stormvind (i Falköping)
I bilen på väg hem från Göteborg. Biabädden blockerar sikten
(och sällskapsmöjligheterna) för Dixie.
"Hallå?!.. Jag vill ha sällskap här bak! Ni har väl inte glömt bort mig?"
"Bada är ju skoj!"
Där borta är pinnen. Jag SKA ha den!"
"Det enda sättet att komma fram.. SIMMA!!"
"Paddla, paddla, måste komma fram med pinnen!!"
En solstrålande bild på vår apportör! :P
Måste säga att jag är riktigt nöjd med att mobilen kan ta såhär bra bilder!
Fångad av en stormvind (i Falköping)
I bilen på väg hem från Göteborg. Biabädden blockerar sikten
(och sällskapsmöjligheterna) för Dixie.
"Hallå?!.. Jag vill ha sällskap här bak! Ni har väl inte glömt bort mig?"
"Bada är ju skoj!"
Där borta är pinnen. Jag SKA ha den!"
"Det enda sättet att komma fram.. SIMMA!!"
"Paddla, paddla, måste komma fram med pinnen!!"
En solstrålande bild på vår apportör! :P
Bada, bada, bada!
Veterinären sa att det inte fanns något särskilt man kan göra åt Dixies stukning/vrickning, det är bara att avvakta.
...Men lite vattenlek är ju inte så hög belastning?!
Idag åkte hela familjen ut till Hjälmaren och picknickade. Dixie fegbadade. Det betyder att hon badade så mycket och så länge och på så många ställen som möjligt utan att faktiskt vara tvungen att börja simma. Vår söta lilla fegis!
Hennes fotboll ligger nu och guppar i vassen på udden vid Hjälmarbadar. Dixie tänkte ta med den och bada.. men ångrade sig när hon kom på att hon ju fortfarande inte ville testa sina simben och gnydde när den sakta vaggade bort på vattnet. Då det ännu inte är människovänliga temperaturer så fic den försvinna, varken matte eller husse var redo för årets första bad riktigt ännu! :)
...Men lite vattenlek är ju inte så hög belastning?!
Idag åkte hela familjen ut till Hjälmaren och picknickade. Dixie fegbadade. Det betyder att hon badade så mycket och så länge och på så många ställen som möjligt utan att faktiskt vara tvungen att börja simma. Vår söta lilla fegis!
Hennes fotboll ligger nu och guppar i vassen på udden vid Hjälmarbadar. Dixie tänkte ta med den och bada.. men ångrade sig när hon kom på att hon ju fortfarande inte ville testa sina simben och gnydde när den sakta vaggade bort på vattnet. Då det ännu inte är människovänliga temperaturer så fic den försvinna, varken matte eller husse var redo för årets första bad riktigt ännu! :)
Veterinären
Idag på morgonen hittade matte och husse fram till veterinären på hund & kattkliniken (efter viss förvirring, turligt nog är vi inte så pass ofta hos veterinären att vi kan vägen utantill!).
Hos veterinären
Först fick matte lämna Dixies kissprov (som samlat under grova protester i morse) som undersöktes. Därefter fick familjen följa med veterinären in i ett rum och lämna redogörelse.
Dixies urinprov visade att hon inte har urinvägsinflammation. Allt var helt normalt.
Vi fick recept på en sirap (!) för att få bukt med hennes urinläckage.. förhoppningsvis hjälper det. Nästa steg var röntgen av urinvägarna sa veterinären. :S Det vill vi inte ha. Rättare sagt, mattes plånbok vill inte ha det! :P
Hennes prickar på magen var mest envis smuts som överlevt mattes skrubbningar och som sällskapades av en ensam stafylokock.
Dixies kamikazehopp är antagligen skälet till att hon haltat lite. Eftersom hon inte haltar nu var det inte besökets huvudanledning, men ändå viktigt att kolla upp. Det visade sig att hennes vänstra knä gav obehag när veterinären böjde det helt inåt. Vi fick ingen åtgärd för detta (kanske för att det är så lindrigt obehag?).
Veterinären uppmärksammade att Dixie fällt/fäller mycket hår och har mycket mjäll. Eftersom vi inte använder schampo när vi duschar av hennes morgonkisset, så var det inte var därför hon var torr, menade veterinären. Vi fick ett recept med tabletter som Dixie ska äta för sin päls och huds skull.
Gällande pruttarna rådde veterinären oss att byta till vuxenfoder för labrador (också RC). Hon trodde att den höga proteinhalten i Juniorfodret var skälet till att Dixie är en liten gasbomb.
Hemresa och apoteket
I all hast glömde matte av att betala så när vi kommit en bra bit på vägen mot apoteket fick vi snällt vända, köra tillbaka och betala för oss!! :D pinsamt*
Väl framme på Apoteket för att hämta ut recepten fick vi vänta lääänge. OCH ena medicinen var slut på det apoteket och det ena var en beställningsvara. Suck* Det blev bara ett fästinghalsband på det apoteket.
Husse var snäll och rände till sta'n och köpte den ena medicinen och lade beställning på den andra (kommer imorgon).
Äta medicin
Dixie är ingen stor fan av att äta medicin. Husse hade ingen tur trots rejält god matpreparering. Matte hade bättre tur med smör och viljestyrka!! :D
Hoppas nu att medicinerna fungerar som de ska.. för både familjeron, Dixie och självklart även mattes plånbok! :P
Två blöta mornar till..
Blött
Nu har det blivit två blöta mornar till.. På tisdag morgon ringer matte veterinären så får vi undersöka om det är urinvägsinflammation det är eller inte. Suck*
Pruttfia
För att Dixie inte ska behöva dras med detta hemska smeknamn måste vi också byta foder. Hon är det sötaste vandrande lilla gaspaket man kan tänka sig.. men det är jobbigt för de runt omkring henne.. och säkert för henne själv också. Rapar gör hon också ofta. Dubbelsuck*
Haltar
Dixie har haltat lite de två senaste promenaderna. Matte undrar om det beror på att hennes tassar blivit för torra av alla evinnerliga dushar eller om hon kanske han ont någonstans sedan kamikazehoppet. Trippelsuck*
Nu har det blivit två blöta mornar till.. På tisdag morgon ringer matte veterinären så får vi undersöka om det är urinvägsinflammation det är eller inte. Suck*
Pruttfia
För att Dixie inte ska behöva dras med detta hemska smeknamn måste vi också byta foder. Hon är det sötaste vandrande lilla gaspaket man kan tänka sig.. men det är jobbigt för de runt omkring henne.. och säkert för henne själv också. Rapar gör hon också ofta. Dubbelsuck*
Haltar
Dixie har haltat lite de två senaste promenaderna. Matte undrar om det beror på att hennes tassar blivit för torra av alla evinnerliga dushar eller om hon kanske han ont någonstans sedan kamikazehoppet. Trippelsuck*
Vakna torrt
Äntligen så fick matte vakna utan att ha som dagens första uppgift att duscha sin lilla vovve. Dixe har nämligen INTE blött ner sig (eller ngt annat) i natt! :D
Igår, när matte och Dixie gjorde avbrott i promenerandet för att träna lite på ett fält, så gjorde Dixie tre felfria apporteringar! Inga dropp och som ett skott direkt till matte. Matte är mycket stolt*
Därefter briljerade Dixie lite extra genom att apportera, vad matte först på håll trodde var en grå tomburk, men som visade sig vara mattes mobilfodral!! Härliga hund, det hade matte inte blivit glad att vara utan. Puss på dig*
Igår, när matte och Dixie gjorde avbrott i promenerandet för att träna lite på ett fält, så gjorde Dixie tre felfria apporteringar! Inga dropp och som ett skott direkt till matte. Matte är mycket stolt*
Därefter briljerade Dixie lite extra genom att apportera, vad matte först på håll trodde var en grå tomburk, men som visade sig vara mattes mobilfodral!! Härliga hund, det hade matte inte blivit glad att vara utan. Puss på dig*
"Moster", Dixie och matte
Fotograferingsgalen matte
Här kommer en bildkavalkad ifrån dagens fotografering(ar) i Falköping.
Vackert uppställd
Huvudbildserie
"Man måste klä sig varmt när man ska ut."
Här håller mattes syster i kopplet.
Dixie vaktar dummisarna när matte fotar.
En liten glimt av Falköpings ena kullar. Det vi ser till höger på denna bild är Ålleberg.
Vackert uppställd
Huvudbildserie
"Man måste klä sig varmt när man ska ut."
Här håller mattes syster i kopplet.
Dixie vaktar dummisarna när matte fotar.
En liten glimt av Falköpings ena kullar. Det vi ser till höger på denna bild är Ålleberg.
En hel massa olika saker!
Balkongen -mitt fort, min borg
Dixie har, i och med det vackra vädrets ankomst, tagit vår uteplats (balkong) i besittning. Hon har flera gånger frågat om hon inte kan få flytta ut dit permanent. Med undantag för mysstunder med husse och matte i deras säng och diverse äventyr utomhus, självklart!
"Längre in än såhär kommer jag inte förrän tidigast oktober."
"Mmm.. det är så gott att äta ute!"
Markaspåret
Hela flocken har på allvar upptäckt Markaspåret (Skogen och slingorna bakom Universitetet) och vi åker dit så ofta vi kan. Igår sprang matte och husse 7,5 km tillsammans. Dixie sprang samtidigt minst 1 mil! Avstickarnas drottning: "Men inte vågar man vara f ö r modig, man måste hålla koll så inte matte och husse är alltför långt borta." OCH Dixie hann bada i "fräscht" vatten ett tiotal gånger. Till mattes förvåning så stank hon inte alls efter alla dopp.
Lydnad
Självklart passar vi vår lilla tonåring noga för pojkar, men det är samtidigt så underbart att se hur mycket hon utvecklats ur lydnadssynpunkt. Hon går fint bredvid sin förare på promenader, till och med UTAN koppel häromdagen, utan att avvika. "Sitt" och "ligg" -kommandon fungerar på avstånd och idag t r o r matte att det börjar gå upp ett ljus för lilltjejen om vad "stå" egentligen betyder! :D
Dixie lystrar mycket väl till visuella kommandon, hon verkar tycka de är lättare att förstå än talade kommandon. Targetträningen står stilla, men vi håller den vid liv. Matte planerar att öka avstånden och flytta träningen utomhus snart. Fokus nu ligger på stopp och inkallning med visselsignaler. Träningen idag gick toppenbra. Inget koppel (på hela träningen), sönderbrutna leversnittar och en dummie. Matte är MYCKET nöjd med sin duktiga hund. DOCK är problemet inte riktigt att Dixie inte jobbar bra. Hon tappar fortfarande dummisarna ganska regelbundet, så det jobbar vi på (även om det blivit bättre). Men andra hundar.. Suck* Vi måste träna på hur man uppför sig runt andra hundar. Man leker INTE Superman så fort man ser en annan hund. Avstånd har minskat och kontroll kring andra hundar under träning och promenader har ökat.. Men vi är fortfarande i stort behov av hundvänner att träna och leka med. Vi behöver verkligen öva på att träna i andra hundars sällskap UTAN att leka. Men när man väl träffar en annan hund som man känner så vill man ju låta Dixie hälsa och leka. Det är synd att vi inte känner fler hundar som vi kan träffa ofta.
Ofriserad men lycklig
Matte börjar inse behovet av en rejäl frisering för vårt lilla lejon. Hennes hals har så smått börjat försvinna och bilda trekant upp mot öronen. Ojoj*
Ser du stjärnan i det blå...
Kissar på sig?
Matte är orolig. Dixie har 4 nätter på raken varit helt blöt i rumpen på morgonen. Första tanken var: "Hjälp, kamikaze-hoppet har lett till en skada som gör att hon inte kan hålla sig." Dock har hon inga problem dagtid. En hundvän sa att det kanske beror på att hon är inne i höglöpet nu. Det hoppas matte STARKT på. Dixie har inte gjort ifrån sig inne sen i julas hemma hos mattes mamma. Hon vägrar prompt att göra ifrån sig inne och förklarar med blickar och ljudliga suckar när det är dags att gå ut dagtid. På mornarna är det gny vid sängen tills matte vaknar och traskar ut med henne. Så varför kissar hon inne nu? Och på sin egen sovplats?
Löpet
Dixie blöder fortfarande, lika mycket som förut. Kanske att det blivit aningen ljusare, men det ska vara lite isf. Eftersom hon inte har tikskydd på sig sedan hon blivit blötdjur så har det blivit så lite mys det sista. L Matte funderar på att sätta på skyddet bara för att kunna gosa med henne ordentligt. Hon är en riktig knähund.. matte undrar hur stor hon kan bli innan hon växer ur att mysa i mattes knä?!
"Men matte, att du alltid ska envisas med poseringsbilder.. suck* "
Hår, hår, hår
Dixies envisa fällande börjar äntligen avta. INTE försvinna, men matte och husse behöver inte längre vada för att ta sig runt i lägenheten. Skönt*
Turné
På onsdag blir det ännu en roadtripp. Matte och Dixie åker till mattes mamma och stannar till lördag. Då åker vi vidare till Göteborg och möter upp husse. Påskvirr för hela slanten! :P
Hur går det med er syskon? Jack har varit lite skogstokig och Hedda aningen virrig. Hur har ni det annars med era tonåringar?
Dixie har, i och med det vackra vädrets ankomst, tagit vår uteplats (balkong) i besittning. Hon har flera gånger frågat om hon inte kan få flytta ut dit permanent. Med undantag för mysstunder med husse och matte i deras säng och diverse äventyr utomhus, självklart!
"Längre in än såhär kommer jag inte förrän tidigast oktober."
"Mmm.. det är så gott att äta ute!"
Markaspåret
Hela flocken har på allvar upptäckt Markaspåret (Skogen och slingorna bakom Universitetet) och vi åker dit så ofta vi kan. Igår sprang matte och husse 7,5 km tillsammans. Dixie sprang samtidigt minst 1 mil! Avstickarnas drottning: "Men inte vågar man vara f ö r modig, man måste hålla koll så inte matte och husse är alltför långt borta." OCH Dixie hann bada i "fräscht" vatten ett tiotal gånger. Till mattes förvåning så stank hon inte alls efter alla dopp.
Lydnad
Självklart passar vi vår lilla tonåring noga för pojkar, men det är samtidigt så underbart att se hur mycket hon utvecklats ur lydnadssynpunkt. Hon går fint bredvid sin förare på promenader, till och med UTAN koppel häromdagen, utan att avvika. "Sitt" och "ligg" -kommandon fungerar på avstånd och idag t r o r matte att det börjar gå upp ett ljus för lilltjejen om vad "stå" egentligen betyder! :D
Dixie lystrar mycket väl till visuella kommandon, hon verkar tycka de är lättare att förstå än talade kommandon. Targetträningen står stilla, men vi håller den vid liv. Matte planerar att öka avstånden och flytta träningen utomhus snart. Fokus nu ligger på stopp och inkallning med visselsignaler. Träningen idag gick toppenbra. Inget koppel (på hela träningen), sönderbrutna leversnittar och en dummie. Matte är MYCKET nöjd med sin duktiga hund. DOCK är problemet inte riktigt att Dixie inte jobbar bra. Hon tappar fortfarande dummisarna ganska regelbundet, så det jobbar vi på (även om det blivit bättre). Men andra hundar.. Suck* Vi måste träna på hur man uppför sig runt andra hundar. Man leker INTE Superman så fort man ser en annan hund. Avstånd har minskat och kontroll kring andra hundar under träning och promenader har ökat.. Men vi är fortfarande i stort behov av hundvänner att träna och leka med. Vi behöver verkligen öva på att träna i andra hundars sällskap UTAN att leka. Men när man väl träffar en annan hund som man känner så vill man ju låta Dixie hälsa och leka. Det är synd att vi inte känner fler hundar som vi kan träffa ofta.
Ofriserad men lycklig
Matte börjar inse behovet av en rejäl frisering för vårt lilla lejon. Hennes hals har så smått börjat försvinna och bilda trekant upp mot öronen. Ojoj*
Ser du stjärnan i det blå...
Kissar på sig?
Matte är orolig. Dixie har 4 nätter på raken varit helt blöt i rumpen på morgonen. Första tanken var: "Hjälp, kamikaze-hoppet har lett till en skada som gör att hon inte kan hålla sig." Dock har hon inga problem dagtid. En hundvän sa att det kanske beror på att hon är inne i höglöpet nu. Det hoppas matte STARKT på. Dixie har inte gjort ifrån sig inne sen i julas hemma hos mattes mamma. Hon vägrar prompt att göra ifrån sig inne och förklarar med blickar och ljudliga suckar när det är dags att gå ut dagtid. På mornarna är det gny vid sängen tills matte vaknar och traskar ut med henne. Så varför kissar hon inne nu? Och på sin egen sovplats?
Löpet
Dixie blöder fortfarande, lika mycket som förut. Kanske att det blivit aningen ljusare, men det ska vara lite isf. Eftersom hon inte har tikskydd på sig sedan hon blivit blötdjur så har det blivit så lite mys det sista. L Matte funderar på att sätta på skyddet bara för att kunna gosa med henne ordentligt. Hon är en riktig knähund.. matte undrar hur stor hon kan bli innan hon växer ur att mysa i mattes knä?!
"Men matte, att du alltid ska envisas med poseringsbilder.. suck* "
Hår, hår, hår
Dixies envisa fällande börjar äntligen avta. INTE försvinna, men matte och husse behöver inte längre vada för att ta sig runt i lägenheten. Skönt*
Turné
På onsdag blir det ännu en roadtripp. Matte och Dixie åker till mattes mamma och stannar till lördag. Då åker vi vidare till Göteborg och möter upp husse. Påskvirr för hela slanten! :P
Hur går det med er syskon? Jack har varit lite skogstokig och Hedda aningen virrig. Hur har ni det annars med era tonåringar?
