Ny invägning igår. Idag, ännu en härlig hunddag med våra go'a vänner!
Dagens hundutflykt med Åsa och vovvarna blev lyckad som alltid! Först ut till ett fält där våra fyrfotingar fick springa omkring. EFTER att Dixie först lugnat ner sig några hekton dvs..
Var börjar den ena hunden och slutar den andra?!? :D
Dixie är lika undergiven som alltid.. morska upp dig!!
"WOHOO!" Ella ligger nästan ner i vändningen!
Sedan till skogs och träning. Först ut var Adam som fick träna eftersök (Dixie fick vänta i bilen). Först gömde sig jag (Ida) och nästa sök var det Åsas tur att gosa ner sig vid en trädrot. Adam var inte riktigt med på hela galoppen. Ivrig som attan sprang han ut och letande, men kom av sig på vägen. "Vad var det nu jag skulle göra igen..?" Men för att vara precis i början av träningen är det ju inget konstigt det. OCH han hittade ju oss båda till slut! ;)
Därefter var det Dixies tur. Jag hade berättat att vi har problem med att Dixie inte lämnar över apporten i handen utan släpper den, så Åsa visade mig tips på hur jag kunde öva upp hennes intresse för dummisar igen. Jag är så otroligt imponerad av hur fort hon fick Dixie att hålla i dummien.. Nu har vi verkligen en modell att jobba efter! TACK, du är toppen Åsa!!! Du är så duktig och vi har så kul både jag och Dixie!
Matte står med tappad haka och ser på när superduktiga Maddox visar hur man får upp intresset för att hålla i dummie. Matte måste helt enkelt bli ROLIG, och träna enligt tipsen.
Fortsatta utställningsfloppar med vår sötnos
Kritik: Mkt god typ. Bra huvud fina mörka ögon Bra hals Ngt framskjuten skuldra Djup bröstkorg Bra kropp Kraftig benstomme. Ngt brant i korset. Platta tassar. Rör sig med bra steglängd, trångt bak, ngt löst fram Välvisad
Fotograferingen på denna utställningen blev inte alls lyckad. Nedan finns några få acceptabla plus några från utställningen i Örebro helgen innan.
Dixie på Örebro-utställningen
Brorsan Easy på Örebro-utställningen
Uppställning Strömsholm
Vår vackra, stiliga blivande utställningschampion! ;)
Mattes mamma och Dixie i den kalla, kalla skogen
Inga utställningsframgångar idag :(
Kritik: 6 månader i stark utveckling vackert huvud fint uttryck lite tvärt isatt hals, sluttande kors, rak i överarmen, behöver få mer mellan frambenen goda prop höjd och längd, rör sig aningen kohasigt bak instabilt slängande fram utm pälskvalite temp UA
Massa rolig snö, och en spännande skog!
På eftermiddagen blev Dixie badad och schamponerad, och till kvällen vankas det klippning. Matte ska göra sitt bästa med saxarna och husse har lovat att hålla busungen! :P Dixie var så duktig så när hon stod i duschen.. visst, presenterades en lucka i försvaret tog hon chansen att försöka rymma, men annan stod hon blickstilla! :D
MEN ska vi kräva av vår busunge att hon ska vara lugn under duschning, trimning och utställningen imorgon så måste vi ge något i gengäld, bilder nedan visar lite av ännu en lyckad skogsutflykt:
"Skogen är så spännande! Men när matte och husse går nära varandra.. då är det bäst jag håller mig nära flocken.. man vet aldrig vad som lurar längre fram.."
Underbart vacker bild på husse och hund. Visst har hon blivit stor vår tjej!!
"Husse är inte lika bra på att låta roligt... Nä, då tänker jag INTE titta in i kameran, Matte tokflinar, det räcker väl?!"
Mutad
Vi ser fram emot kommande valpträffen den 3:e februari, det ska bli så skoj att lära sig lite nya apporteringsövningar. OCH få hjälp med att få vår lilla dam att SLUTA droppa dummien en halvmeter innan hon kommit fram till matte.
"Jag jag kan väl titta väl i kameran nu då, suck*, om du insisterar.. du låter ju faktiskt ganska roligt, matte!"
Bilder ifrån dagens äventyr..
Ut till skogs och träna människoeftersök. Dixie var så duktig så! Motiverad och snabb, och visst hittade hon rätt till slut även om matte gömde sig lite klurigt första gången! :P Synd bara att tiden sprang iväg så snabbt att Ella och Adam inte fick jobba. :( Men men, det här ska inte bli sista gången, bara en i mängden hoppas jag (och Dixie också misstänker jag!).
Nedan en massa bilder för att beskriva dagen lite i bild istället för ord:
Möta upp en hundvän på klubben.
"Åh, matte, kan jag inte få hälsa på den spännande nya hunden snart? Snääälla matte..?!
Är det en hare eller är det en hund?! Det är "bara" vår lyckliga Dixie på språng! :D
Matte och hund busar i skogen.. inte ofta vi hamnar på samma bild så beviset måste in i bloggen! Visst är matte tjusig i sina vackra mjukisbyxor?! (Eller vad tycker du Sandra?! Mjukisar är härliga!)
Jag kan stirra mig blind på denna vackra hund (men här ser hon plötsligt smal ut, så mycket det kan variera från bild till bild). Jag minns knappt vad jag gjorde i mitt tidigare liv, P.D. (alltså pre Dixie)
Dagens invägning: 17,4 kg (Jag kollade nu efter senaste inlägg med viktkontroll och vikten nu är densamma som vid inlägget 16 december. Undrar om det är normalt att pausa i viktökning i den här åldern? Kanske är det lite differens från våg till våg också..)
I bilen på väg hem.. en tröööött hund, men så söt! :P
Okej, okej, det här är ingen hundbild och fy fy på mig.. Men jag var bara tvungen att lägga på en bild på den smaskiga måltid vi lagade till ikväll.. Är det inte läskande? Himmelskt gott!
Skogstrollen
Dixie och matte är såå glada när vi får springa runt som skogstroll och busa och träna. Dixie fick söka dummie, bland annat två vändor efter riktigt svårplacerade dummisar och hon arbetade jätteduktigt och hittade dem båda! Avlämnandet hade varierande resultat, efter första svåra söket lämnade hon ända fram i handen, härligt*, men den andra damp ner på marken.. suck*
Dixie fick flera lyckorus-tokryck och kutade fram och tillbaka i skogen. När matte kallade in sista gången innan vi skulle hem så sprang hon minst 10 STORA ärovarv innan hon behagade komma. Visst, hon kom till slut, men det tog sin lilla tid när hon var så uppvirad.
Så ståtlig vår skogsprinsessa!
Vacker i profil
Tillbaka til vardagen
Nu är jul och nyårskarusellen slut och matte och Dixie är hemma i Örebro igen och husse är i Karlskrona.
I januari blir det en ny pedagogikkurs för matte att sätta tänderna i och hela två utställningar på hundschemat för Dixie .. och självklart fortsatt apporteringsträning och vardagshyffs!
Jaha.. så det är här man hamnar när matte och husse storstädar :(
Spökåldern har satt in för vår lilla dam som häromdagen hoppade till och morrade till lite dovt när husse låste upp bilen. När husse och hund var i skogen i kvällsmörkret var två stora stenar och ett träd alldeles för mkt för ett litet uppskrämt valphjärta, så husse och valp åkte hem igen! :D
En olat som vi nu måste träna bort är att INTE droppa apporten innan hon kommer ända fram och istället överlämna den ordentligt till matte/husse. Även träna stående på kommando är på schemat. Hittills uppfattar jag att hon tror att "stå" betyder, "gör ingenting", alltså kan man inte kommenderas -"gör ingenting"! Suck* :) Koncentration är på topp så det ska nog gå bra att fixa till. Hur vi ska träna bort olaten att droppa apporten är ngt jag inte vet hur vi ska bära oss åt med, förhoppningsvis får vi lite tips om detta på kommande valpträff.
Det är inte det lättaste att hålla tungan rätt i munnen ska ni veta!
När vår lilla familj var i skogen i helgen och Dixie firade sin återfunna frihet så galopperade hon så vilt att ett av hennes otaliga kamikazehopp med efterföljande krashlandning ledde till att hon haltade lite när vi kom hem. Hon var varken varm, svullen eller visade något tecken på att hon hade ont så efter att ha konsulterat Eva (uppfödaren) så bestämde vi oss att ta lugna promenaden med vårt lilla hjärta tills haltandet tog slut. Nu haltar hon inte mer och är även i övrigt frisk, pigg och som vanligt en överdrivet lycklig hund!!
Man blir trött av att kuta runt i skogen.
Dixie har fått två nya halsband. Det ena var ett läderhalsband i samma modell som hennes gamla, bara storleken större. Det andra halsbandet är ett flashigt reflexhalsband med blinkande röda ljus. Det ser så lustigt ut när hon springer omkring som ett ufo av blinkande ljus på kvällarna. DOCK så är detta halsband för stort så igår kväll när hon gick förbi två VÄLDANS intressanta hundar lyckades hon (vilket var rätt enkelt iofs) backa ur halsbandet. Eftersom matte och hund blev nästan lika chockade över att hon helt plötsligt var lös stod hon alldeles stilla den halva sekund det tog innan matte att plocka upp hakan ifrån marken och dyka ner på marken för att fånga in utbrytningsdrottningen som fortfarande stod alldeles stilla i ren förvåning. Från och med idag är reflexhalsbandet ett komplement, kopplet sitter i det andra halsbandet.
O, jag bländar mig själv så strålande är jag! :D
