Tillbaka til vardagen
Nu är jul och nyårskarusellen slut och matte och Dixie är hemma i Örebro igen och husse är i Karlskrona.
I januari blir det en ny pedagogikkurs för matte att sätta tänderna i och hela två utställningar på hundschemat för Dixie .. och självklart fortsatt apporteringsträning och vardagshyffs!
Jaha.. så det är här man hamnar när matte och husse storstädar :(
Spökåldern har satt in för vår lilla dam som häromdagen hoppade till och morrade till lite dovt när husse låste upp bilen. När husse och hund var i skogen i kvällsmörkret var två stora stenar och ett träd alldeles för mkt för ett litet uppskrämt valphjärta, så husse och valp åkte hem igen! :D
En olat som vi nu måste träna bort är att INTE droppa apporten innan hon kommer ända fram och istället överlämna den ordentligt till matte/husse. Även träna stående på kommando är på schemat. Hittills uppfattar jag att hon tror att "stå" betyder, "gör ingenting", alltså kan man inte kommenderas -"gör ingenting"! Suck* :) Koncentration är på topp så det ska nog gå bra att fixa till. Hur vi ska träna bort olaten att droppa apporten är ngt jag inte vet hur vi ska bära oss åt med, förhoppningsvis får vi lite tips om detta på kommande valpträff.
Det är inte det lättaste att hålla tungan rätt i munnen ska ni veta!
När vår lilla familj var i skogen i helgen och Dixie firade sin återfunna frihet så galopperade hon så vilt att ett av hennes otaliga kamikazehopp med efterföljande krashlandning ledde till att hon haltade lite när vi kom hem. Hon var varken varm, svullen eller visade något tecken på att hon hade ont så efter att ha konsulterat Eva (uppfödaren) så bestämde vi oss att ta lugna promenaden med vårt lilla hjärta tills haltandet tog slut. Nu haltar hon inte mer och är även i övrigt frisk, pigg och som vanligt en överdrivet lycklig hund!!
Man blir trött av att kuta runt i skogen.
Dixie har fått två nya halsband. Det ena var ett läderhalsband i samma modell som hennes gamla, bara storleken större. Det andra halsbandet är ett flashigt reflexhalsband med blinkande röda ljus. Det ser så lustigt ut när hon springer omkring som ett ufo av blinkande ljus på kvällarna. DOCK så är detta halsband för stort så igår kväll när hon gick förbi två VÄLDANS intressanta hundar lyckades hon (vilket var rätt enkelt iofs) backa ur halsbandet. Eftersom matte och hund blev nästan lika chockade över att hon helt plötsligt var lös stod hon alldeles stilla den halva sekund det tog innan matte att plocka upp hakan ifrån marken och dyka ner på marken för att fånga in utbrytningsdrottningen som fortfarande stod alldeles stilla i ren förvåning. Från och med idag är reflexhalsbandet ett komplement, kopplet sitter i det andra halsbandet.
O, jag bländar mig själv så strålande är jag! :D
heej.. jag läste heltid, det var fyra kurser.. tre av fyra är jag godkänd i.. hmm vet inte hur universitet här ska tillgodoräkna:-S
jaja..
men det var fyra, dance theraphy, deaf studie, education och sociology..
kram
Ja, det är skönt att helgerna är över, så man kan få lite färska nyheter från Dixies matte. Det har ju varit stiltje här ett tag...... kul att läsa om hur ni har det i Örebro. Det var kul att ha er här i jul hela lilla familjen.
Kram på er alla tre.
