Dixie -Chessex Jersey Jumper

Jag undrar ifall man kan lägga ner FÖR mycket uppmärksamhet, kärlek och tid på sin hund.. Eftersom jag (matte) har överdrivet slöa studier är Dixie min "40-h arbetsvecka" och studierna "små inslag i vardagen". Jag misstänker att det för många är tvärtom.. inte att folk har sina hundar som kvällspyssel några timmar var dag, men att jag har svårt att tänka mig att många (förutom pensionärer) har så gott som 100% av sin tid under veckan till sin hund, eller som i detta fallet, valp. Min undran är nu ifall man kan ge FÖR mycket av det goda till valpen? Finns det risk att den blir bortskämd? Vår lilla Dixie är som bekant fortfarande i trotsåldern, och även om det sakta men säkert börjar avta så verkar hon ofta ganska mätt på vår uppmärksamhet. Inte så konstigt att när vi hela tiden är tillsammans så blir hon inte ÖVERLYCLIG av att matte/husse tränar, leker eller på annat sätt aktiverar henne. Kanske är det så att man vill att allt ska komma direkt, men vad är det egentligen för kul att få en hund som fattar allt direkt, utan den minsta lilla ansträngning? Jag hoppas och tror väl iaf att den tid vi får tillsammans nu kommer ge ett starkt band i framtiden.. men det blir ju inte lika spännande och kul med en matte som ständigt är till ens förfogande. Jag vet att jag oudvikligen kommer ha mindre tid för henne i framtiden, det kommer aldrig att vara 100% tid till henne som det är nu, även om hon alltid kommer vara en väldigt hög prioritet, och då kommer antagligen mattes och husses uppmärksamhet vara mer värd att kämpa för. Varför skulle hon kämpa för något hon nu får gratis?

Ja, kontentan av detta inlägg är nog att jag vill att Dixie ska få upp sin svans, vifta och glatt utbrista "hej matte, jag är så lycklig med dig och så glad för all tid du ger mig!" .....!!