Lördagens viltspårskurs del 2 av 2
Först samlades vi tvåfotingar för en liten teoristund, därefter fick vi lägga spår åt varandra. Vi växlade instruktörer denna gången så alla fått gå med båda instruktörerna. De hade lite olika taktik och motivering till hur vi skulle lägga våra spår. Mellan varven fick vovvarna en chans att ta ett dopp i vattnet och leka lite.
Hund och husse har bra kontakt
Vårt mesgull tydde sig mest till matte och husse, men försökte stundvis ta mod till sig och leka med de andra, men svårt var det. Underkastelse till tusen.
Dixie -undergiven och fjompig som få.. men vill du ha tusen och en kyssar finns det ingen som är bättre lämpad för jobbet än vår Dixie!
Sitter lydigt och väntar på inkallning efter ett dopp i vattnet
Lägga blodspår:
Knyt fast klöven i ett starkt snöre. Bind den andra ändan av snören vid ankeln. På samma sida som klöven befinner sig på håller man en (sport)flaska med blod i. Blodet droppar man efterhand som man går spåret. Vid spårstart sparkar man upp marken för att simulera en skottplats. På denna plats droppar man lite extra mycket blod och lägger lite hår ifrån klöven. För att markera, snitsla, vägen man går användes klädnypor; en vid start, en vid halva vägen, en vid spårslutet. Matte drog klöv och droppade blod och husse klämde fast klädnypor. (Matte grubblade för sig själv om hon inte tyckte det var alltför mycket blod i spåret..)
En kaffe till hunden?!
Blöt, trött och nyfiken.. INNAN spårningen ens börjat! :P
Delar av träningsgänget
Spårandet
Dixie som är en mycket överdrivet försiktig dam blev spak som förra gången vid spårstarten. Denna gång visade hon trots allt att hon k a n om hon bara vill. Hon spårade stundvis flera steg i taget och gick tom framför matte och instruktören vid ett fåtal tillfällen. Vanligast var dock att matte och instruktören fick gå sida vid sida med Dixie och stödja henne. Väl framme vid klöven nosade hon på den istället för förra veckans totala förnekelse av dess existens. Att ta klöven i munnen var fortfarande inget alternativ. Instruktören körde lite byteshandel med Dixie, nosdutt på klöven mot en godis, innan vi återvände till stugan. När vi pausade och fikade lekte Eva lite med Dixie och klöven och fick faktiskt Dixie att greppa klöven och ta lite lättare på den "farliga" situationen!
Dagens första viftning av blod..
Matte och instruktören stödjer vår söta lilla fegis i sitt sniffande.
Framme vid klöven. Idag är den inte alls lika farlig som klöven var förra lördagen.
Förra lördagen hade den DEFINITIVT hoppat upp och bitit henne om hon kommit i närheten av den! :D
"Sniff, sniff.. spännande men f a r l i g t !!"
Kontentan
Ännu en mycket lyckad hunddag. Nu ska vi bara skicka in anmälan om att sprida blod i naturen och ta reda på vem som äger "våra" träningsmarker, sen blir det tränat av!! Två klövar ligger nu och väntar i frysen.. ska bli så skoj att träna vidare själv! Fortsättningskursen med dessa instruktörer hoppar vi gärna på! :D
Viltspårskurs del 1
Dixie och matte har varit på viltspårskurs i Huddingetrakten idag. Det har varit helt toppen. Trevliga och vettiga instruktörer, träffa go'a glada hundsläkten och spännande nya övningar att träna på.
Dixie ligger och väntar och passivitetstränar innan startskottet. (Lite lustig min hon har! :P)
Uppresa
Kl 06:20 ringde mattes väckarklocka (mobil) och matte och Dixie gjorde sig i ordning för att vänta 50 min på stationen på att tåget skulle komma, dåliga förbindelser som det är på lördagsmornar.. när vi skulle gå ut genom dörren kom matte på, "varför sitta och tråka på stationen i 50 min, varför inte promenera till stationen istället?!". Sagt och gjort, matte och Dixie tog en morgonpromenad till stationen och kom fram i så bra tid att vi bara behövde stå och vänta ca 10 min tåget! Tågresan upp gick problemfritt och djurvagnen ekade tom på andra fyrbenta.
Samling
Väl framme i Sthlm mötte Eva (uppfödaren) upp oss och vi åkte till platsen där alla deltagare skulle samlas kl 11:30. Eftersom vi varit lite väl försiktiga i tidsplaneringen blev det en lite längre stunds väntan i kallblåsten, men under tiden fick Dixie en välbehövlig frisering och matte fick möjlighet att sticka in i affären och köpa till mat. Nu när matte är på praktik under veckorna är kylen helt tom. När matte kommer hem vid 5-tiden är det hund (och vila!!) som gäller, då hinns det inte med att handla mat, man vill ju ut och leka med hunden! :P
Teori för tvåbenta
När alla kursdeltagare samlats åkte vi i karavan till träningsplatsen som var en underbart vacker stuga omgiven av vatten och skog. Vi rastade hundarna och stoppade in dem i bilarna under tiden de tvåbenta fick teoretisk undervisning i grunderna för spår och eftersök. Otroligt intressant, matte fick rejäl mersmak!
Relaxing
Efter teoribiten blev det fika och hundarna fick komma ut och lufta sig lite.. vissa av vattendjuren tog sig tom en simtur!! Eftersom Dixie var vit som en snögubbe av stressmjäll (som hon, täckt av, hoppade ur bilen vid samlingsplatsen) så blev det passivitetsövningar för hennes del, vilket hon klarade riktigt bra... förutom självklart när de andra hundarna kom ändå fram och nosade på henne! Stressmjäll är ett nytt ord för matte, det hade jag aldrig hört förut. Märkligt*
"Familjen" står och väntar ivrigt i pausen
Vissa tog sig ett dopp i vattnet.. flattar som de är!!
Övningsdags!
Till slut var det äntligen dags för premiären för våra blivande viltspårschampions, Dixie var först ut i sin grupp (vi delades in i två grupper, tre hundar i varje grupp). "HJÄLP!!! Vad farao är det här?!?!!" är den enda möjliga tolkningen som kan göras av Dixies uppsyn när hon fick vittring på den första blodfläcken i spåret. Livrädd med svansen långt in under benen och strålade rädsla ut genom hennes vackra ögon. Som matte idag lärt sig på teorin, så är det en minimumgräns på 5 meter som ska vara mellan förare och hund vid viltspårsprov. DET fungerade inte med Dixie vid hennes första kontakt med blodspår. Matte och ledaren fick snällt gå bredvid och locka och pocka för att Dixie skulle våga sig fram. Det syntes tydligt att det var spännande. Nosen var lååångt nere i marken när hon spårade, men mer än 1-2 steg vågade hon inte spåra, då stannade hon och låtsades som ingenting. När vi slutligen kom fram till slutet av spåret där klöven låg blev hon helt spak, hon VÄGRADE se att det låg en klöv där. Ledarna som skämtsamt att med flattar så behöver man ju oftast inte bära tillbaka klöven själv utan hunden bär den stolt som tusen tillbaka. Den biten missade tyvärr Dixie. Matte fick bära klöven och Dixie försökte i sin rädsla att fly när hon tvingades gå bredvid matte och den fasansfulla saken som matte galet nog vågade hålla i!!!! Matte som tidigare trodde att det var hon som skulle vara mesig med ett avhugget ben i munnen på sin jycke, men inte då! Ledaren visade oss på en plats avsides där matte på alla möjliga sätt fick försöka få Dixie att intressera sig för klöven. Det var halvt omöjligt, hade inte matte igår köpt dundergodis hade nog Dixie aldrig ens vågat sig i närheten av den fasansfulla klöven.. men att bära den tillbaka till kursgården.. det fick matte göra! :D Dixie nosade bara lite granna på den, men mest tittade hon åt vilket annat håll som helst förutom åt det håll som klöven fanns. "Lalalalala, den finns inte. Jag ser INGET...."!
Resan hem
Dixie och matte hade biljett hem till kl 19, men hann med nöd och näppe med 5-tåget. Skönt att vara hemma 19 och inte 21, särskilt när både matte och hund är helt slutkörda. Dock var platsbiljetterna slut så matte och Dixie sällskapades på golvet halva resan innan en stol blev ledig som matte kravlade sig upp på. Sköönt att vara hemma igen tyckte båda matte och hund. Dixie sover nu som STOCK. En orörlig klump med hund, stilla som en stenstod! Både matte och hund kommer sova gott i natt, utan tvekan!
Matte är rejält biten. Hon funderar nu till och med om det kanske inte är omöjligt att hon också tar jägarexamen..!! Ja, eller i alla fall ser till att det blir av med praktisk jakt!! Vilka personlighetsförändringar som sker när man fått hund! Matte funderar på att lägga en köttbullespår till Dixie i veckan, bara så hon får en positiv upplevelse kopplat till spårning.
Sömnig..
Såhär trött blir man om man är kräsmagad och precis varit ute och flängt med matte!
Hon äter sina mediciner. De mot kisseriet intas utan större protester, men de förbaskade hudpillrena,
"Usch!" säger hunden. Spotta, spotta*
Inget kiss inne sen i lördags iaf.. en dag innan vi började med medicinen.. misstänker att det var på bortgång, men men, så länge det håller sig borta så kan jag gärna trilskas tre ggr om dagen i en vecka.. Men hudpiller-slagsmål två gånger om dagen i 20 dagar.. suck*
Damen har i vart fall passerat 20 kilos-strecket. I fredags, när vi var hos veterinären, lånade vi deras våg och vägde Dixie. 20,9 kg blev domen.
Bildserie
Måste säga att jag är riktigt nöjd med att mobilen kan ta såhär bra bilder!
Fångad av en stormvind (i Falköping)
I bilen på väg hem från Göteborg. Biabädden blockerar sikten
(och sällskapsmöjligheterna) för Dixie.
"Hallå?!.. Jag vill ha sällskap här bak! Ni har väl inte glömt bort mig?"
"Bada är ju skoj!"
Där borta är pinnen. Jag SKA ha den!"
"Det enda sättet att komma fram.. SIMMA!!"
"Paddla, paddla, måste komma fram med pinnen!!"
En solstrålande bild på vår apportör! :P
Bada, bada, bada!
...Men lite vattenlek är ju inte så hög belastning?!
Idag åkte hela familjen ut till Hjälmaren och picknickade. Dixie fegbadade. Det betyder att hon badade så mycket och så länge och på så många ställen som möjligt utan att faktiskt vara tvungen att börja simma. Vår söta lilla fegis!
Hennes fotboll ligger nu och guppar i vassen på udden vid Hjälmarbadar. Dixie tänkte ta med den och bada.. men ångrade sig när hon kom på att hon ju fortfarande inte ville testa sina simben och gnydde när den sakta vaggade bort på vattnet. Då det ännu inte är människovänliga temperaturer så fic den försvinna, varken matte eller husse var redo för årets första bad riktigt ännu! :)
Veterinären
Idag på morgonen hittade matte och husse fram till veterinären på hund & kattkliniken (efter viss förvirring, turligt nog är vi inte så pass ofta hos veterinären att vi kan vägen utantill!).
Hos veterinären
Först fick matte lämna Dixies kissprov (som samlat under grova protester i morse) som undersöktes. Därefter fick familjen följa med veterinären in i ett rum och lämna redogörelse.
Dixies urinprov visade att hon inte har urinvägsinflammation. Allt var helt normalt.
Vi fick recept på en sirap (!) för att få bukt med hennes urinläckage.. förhoppningsvis hjälper det. Nästa steg var röntgen av urinvägarna sa veterinären. :S Det vill vi inte ha. Rättare sagt, mattes plånbok vill inte ha det! :P
Hennes prickar på magen var mest envis smuts som överlevt mattes skrubbningar och som sällskapades av en ensam stafylokock.
Dixies kamikazehopp är antagligen skälet till att hon haltat lite. Eftersom hon inte haltar nu var det inte besökets huvudanledning, men ändå viktigt att kolla upp. Det visade sig att hennes vänstra knä gav obehag när veterinären böjde det helt inåt. Vi fick ingen åtgärd för detta (kanske för att det är så lindrigt obehag?).
Veterinären uppmärksammade att Dixie fällt/fäller mycket hår och har mycket mjäll. Eftersom vi inte använder schampo när vi duschar av hennes morgonkisset, så var det inte var därför hon var torr, menade veterinären. Vi fick ett recept med tabletter som Dixie ska äta för sin päls och huds skull.
Gällande pruttarna rådde veterinären oss att byta till vuxenfoder för labrador (också RC). Hon trodde att den höga proteinhalten i Juniorfodret var skälet till att Dixie är en liten gasbomb.
Hemresa och apoteket
I all hast glömde matte av att betala så när vi kommit en bra bit på vägen mot apoteket fick vi snällt vända, köra tillbaka och betala för oss!! :D pinsamt*
Väl framme på Apoteket för att hämta ut recepten fick vi vänta lääänge. OCH ena medicinen var slut på det apoteket och det ena var en beställningsvara. Suck* Det blev bara ett fästinghalsband på det apoteket.
Husse var snäll och rände till sta'n och köpte den ena medicinen och lade beställning på den andra (kommer imorgon).
Äta medicin
Dixie är ingen stor fan av att äta medicin. Husse hade ingen tur trots rejält god matpreparering. Matte hade bättre tur med smör och viljestyrka!! :D
Hoppas nu att medicinerna fungerar som de ska.. för både familjeron, Dixie och självklart även mattes plånbok! :P
Två blöta mornar till..
Nu har det blivit två blöta mornar till.. På tisdag morgon ringer matte veterinären så får vi undersöka om det är urinvägsinflammation det är eller inte. Suck*
Pruttfia
För att Dixie inte ska behöva dras med detta hemska smeknamn måste vi också byta foder. Hon är det sötaste vandrande lilla gaspaket man kan tänka sig.. men det är jobbigt för de runt omkring henne.. och säkert för henne själv också. Rapar gör hon också ofta. Dubbelsuck*
Haltar
Dixie har haltat lite de två senaste promenaderna. Matte undrar om det beror på att hennes tassar blivit för torra av alla evinnerliga dushar eller om hon kanske han ont någonstans sedan kamikazehoppet. Trippelsuck*
Vakna torrt
Igår, när matte och Dixie gjorde avbrott i promenerandet för att träna lite på ett fält, så gjorde Dixie tre felfria apporteringar! Inga dropp och som ett skott direkt till matte. Matte är mycket stolt*
Därefter briljerade Dixie lite extra genom att apportera, vad matte först på håll trodde var en grå tomburk, men som visade sig vara mattes mobilfodral!! Härliga hund, det hade matte inte blivit glad att vara utan. Puss på dig*
"Moster", Dixie och matte
Fotograferingsgalen matte
Vackert uppställd
Huvudbildserie
"Man måste klä sig varmt när man ska ut."
Här håller mattes syster i kopplet.
Dixie vaktar dummisarna när matte fotar.
En liten glimt av Falköpings ena kullar. Det vi ser till höger på denna bild är Ålleberg.
En hel massa olika saker!
Dixie har, i och med det vackra vädrets ankomst, tagit vår uteplats (balkong) i besittning. Hon har flera gånger frågat om hon inte kan få flytta ut dit permanent. Med undantag för mysstunder med husse och matte i deras säng och diverse äventyr utomhus, självklart!
"Längre in än såhär kommer jag inte förrän tidigast oktober."
"Mmm.. det är så gott att äta ute!"
Markaspåret
Hela flocken har på allvar upptäckt Markaspåret (Skogen och slingorna bakom Universitetet) och vi åker dit så ofta vi kan. Igår sprang matte och husse 7,5 km tillsammans. Dixie sprang samtidigt minst 1 mil! Avstickarnas drottning: "Men inte vågar man vara f ö r modig, man måste hålla koll så inte matte och husse är alltför långt borta." OCH Dixie hann bada i "fräscht" vatten ett tiotal gånger. Till mattes förvåning så stank hon inte alls efter alla dopp.
Lydnad
Självklart passar vi vår lilla tonåring noga för pojkar, men det är samtidigt så underbart att se hur mycket hon utvecklats ur lydnadssynpunkt. Hon går fint bredvid sin förare på promenader, till och med UTAN koppel häromdagen, utan att avvika. "Sitt" och "ligg" -kommandon fungerar på avstånd och idag t r o r matte att det börjar gå upp ett ljus för lilltjejen om vad "stå" egentligen betyder! :D
Dixie lystrar mycket väl till visuella kommandon, hon verkar tycka de är lättare att förstå än talade kommandon. Targetträningen står stilla, men vi håller den vid liv. Matte planerar att öka avstånden och flytta träningen utomhus snart. Fokus nu ligger på stopp och inkallning med visselsignaler. Träningen idag gick toppenbra. Inget koppel (på hela träningen), sönderbrutna leversnittar och en dummie. Matte är MYCKET nöjd med sin duktiga hund. DOCK är problemet inte riktigt att Dixie inte jobbar bra. Hon tappar fortfarande dummisarna ganska regelbundet, så det jobbar vi på (även om det blivit bättre). Men andra hundar.. Suck* Vi måste träna på hur man uppför sig runt andra hundar. Man leker INTE Superman så fort man ser en annan hund. Avstånd har minskat och kontroll kring andra hundar under träning och promenader har ökat.. Men vi är fortfarande i stort behov av hundvänner att träna och leka med. Vi behöver verkligen öva på att träna i andra hundars sällskap UTAN att leka. Men när man väl träffar en annan hund som man känner så vill man ju låta Dixie hälsa och leka. Det är synd att vi inte känner fler hundar som vi kan träffa ofta.
Ofriserad men lycklig
Matte börjar inse behovet av en rejäl frisering för vårt lilla lejon. Hennes hals har så smått börjat försvinna och bilda trekant upp mot öronen. Ojoj*
Ser du stjärnan i det blå...
Kissar på sig?
Matte är orolig. Dixie har 4 nätter på raken varit helt blöt i rumpen på morgonen. Första tanken var: "Hjälp, kamikaze-hoppet har lett till en skada som gör att hon inte kan hålla sig." Dock har hon inga problem dagtid. En hundvän sa att det kanske beror på att hon är inne i höglöpet nu. Det hoppas matte STARKT på. Dixie har inte gjort ifrån sig inne sen i julas hemma hos mattes mamma. Hon vägrar prompt att göra ifrån sig inne och förklarar med blickar och ljudliga suckar när det är dags att gå ut dagtid. På mornarna är det gny vid sängen tills matte vaknar och traskar ut med henne. Så varför kissar hon inne nu? Och på sin egen sovplats?
Löpet
Dixie blöder fortfarande, lika mycket som förut. Kanske att det blivit aningen ljusare, men det ska vara lite isf. Eftersom hon inte har tikskydd på sig sedan hon blivit blötdjur så har det blivit så lite mys det sista. L Matte funderar på att sätta på skyddet bara för att kunna gosa med henne ordentligt. Hon är en riktig knähund.. matte undrar hur stor hon kan bli innan hon växer ur att mysa i mattes knä?!
"Men matte, att du alltid ska envisas med poseringsbilder.. suck* "
Hår, hår, hår
Dixies envisa fällande börjar äntligen avta. INTE försvinna, men matte och husse behöver inte längre vada för att ta sig runt i lägenheten. Skönt*
Turné
På onsdag blir det ännu en roadtripp. Matte och Dixie åker till mattes mamma och stannar till lördag. Då åker vi vidare till Göteborg och möter upp husse. Påskvirr för hela slanten! :P
Hur går det med er syskon? Jack har varit lite skogstokig och Hedda aningen virrig. Hur har ni det annars med era tonåringar?
Helgmysigt och kamikazeförsök
Matte, hund och husse har haft en härlig helg tillsammans med promenader, långa och korta, och ännu ett kamikazeförsök av Dixie.
Helgmys
Vi har utforskat området bakom Uni vidare och det är jättefint! Det finnns stigar i skogen att springa på och nosa omkring. Även Dixie har det skoj...! Så kan man "tappa" dummisar och köra "ut" osv, Dixie apporterar med glädje. Toppenhärligt! Och med väder som nästan värmer kan man ju inte låta bli att bli lycklig.
Kamikaze
Usch, skrämma matte, det är hon duktig på. Denna gången provade hon på höjdhopp med lång ansats. 3-4 meters höjd. Matte fick hjärtat i halsgropen, men vovven var inte mer berörd än att hon blev lite chockad..
Kvällspromenix
På kvällspromenaden idag så snurrade vi lite fram och tillbaka runt ikring. Gjorde ett par apporteringar och fick i handen!! Hon tappade den i marken första ggn, men plockade upp den självmant och gav mig.. hon är så söt och gör mig så glad!! lycklig*
Dixie har börjat löpa & Matte och Dixie på roadtripp
Matte och Dixie har varit på roadtripp lör-tisdag. Först besök hos mattes sjuksköterskevänninna i Skövde, sedan til Falköping och mattes mamma.
Skövde
I Skövde var Dixie hemma ensam sent på kvällen för första gången. Matte var jättenervös, men självklart var Dixie cool. Visst var Dixie lycklig när vi kom hem, men mötte oss med sömndruckna ögon! Härliga hund.
Innan, på dagen på lördagen, utforskade vi området och hittade ett område med bra terräng och fick riktigt bra sök, apporteringar och inkallningar. Stoppsignal fungerade också bra, med "motivation" felfritt! :P Dock skulle matte göra b a r a en apportering till på vägen hem. Fy fy på matte, självklart var Dixie för trött i huvudet då och stack och käkade ufo (unidentitied fluffy object).
Söndag morgon tog matte och hund en regnpromenad. Det duggade när vi gick ut och duggade när vi gick in.. under tiden vi var ute spöregnade det däremot. Mattes byxor fick vridas ur och Dixie fick stå och gnuggas med handduk länge innan hon fick komma in igen!
Falköping
På söndagen åkte ekipaget till Falköping och mattes mamma. Firande av mamma, matte, mattes pappa och mattes farmor. Alla i denna släkten behagar nämligen fylla år i princip samtidigt! :P
En härlig långpromenad på måndagkvällen och lite fritt spring i plantis!
Första löpet!
På tisdag kl 17:30, när matte, mattes mamma och Dixie precis kommit in ifrån promenad och Dixie fått sin mat hände något.. Dixie ville inte äta och backade. Matte såg bloddroppar på golvet och tittade direkt i Dixies mun och undrade om hon skurit sig på ngt och därför inte ville äta, eller om hon skurit sig i en tass på glaset som låg på marken som vi såg på promenaden.. Mattes mamma upplyste ganska snart att matte tittade i fel ände på hunden!!! Dixie hade fårr sitt första löp!! Matte översvallades av moderskänslor (.. galet!)
Sådan tur att klockan inte var 18 än, och att det nyss öppnat en djuraffär nära bostaden! OCH att löpet inte kom 1,5 timme senare när matte och Dixie satt på tåget!
Matte sprang direkt till affären och köpte tikskydd. Hon blev så fin så! Svart var det och hon protesterande knappt alls utan accepterade nästan direkt att ha "kläder" på sig, duktig kikka* Dock tvättar hon det lite efter hon varit ute.
När matte kom hem efter lektionen idag så misstänktes att skyddet skulle ligga sönderbitet, men inte då, det satt så fint på lilltjejen! Suck* världens goaste lilla... eller ja, stora flicka!
Fältet
Väl hemma, utanför huset på vår gräsplätt (ja, inte längre snöplätt!) kom den en sööööting promenerande. En söt liten flatteflicka på 5 månader. Både Dixie och jag smälte direkt, fast på olika sätt. Matte smälte lugnt och sa "Ååhh, så söt!", Dixie "Superman:ade" och drog som en galning. När hon fick hälsa chockade hon nästan livet ur den lugna fina lilla tjejen. PUSS PUSS PUSS PUSS PUUUUUUUUUUSS, det är Dixies melodi det, suck*
Hoppas vi träffar henne igen så Dixie får träna på att uppföra sig i andra hundar sällskap. All hyffs vi tränat in försvinner när andra hundar är i nårheten och jag har en ganska stark känsla av att träning i grupp är skitsvårt. Skulle önska att vi hade två hundar och träffade andra hundar ofta, eller iaf regelbundet, så att det inte blev en sådan "event" när hon väl ser/träffar andra hundar.
Targetträningen återupptas med nya friska tag!
Nu har matte bestämt sig för att ta nya tag med targetträningen. Igår kväll och ikväll idag har vi tränat targetträning på "favvo"skon (mattes sko(r) som Dixie brukar låna när matte inte är hemma och inte har dem på sig). Jag tror det är lättare för henne att markera/förstå kopplingen till skon och kommandot jämfört med att ta på något platt, till att börja med, det är ju lite mer att ta på!
Det har gått jättebra! Dixie kan "tass" utan och innan så jag har tagit det kommandot och haft skon i handen när jag sagt "tass". Till en början har hon då automatiskt lagt tassen på skon då jag hållit den där jag brukar hälsa med handen. Gradvis har jag flyttat handen med sko närmare och närmare golvet. Till slut kunde jag ikväll få Dixie att trampa med höger tass på skon på kommandot "tag" (jag vill ju behålla "tass"kommandot till hälsning) när den låg ca 1,5 m bort. Alltså var hon tvungen att gå fram till den (bort från matte) och trampa på den. DUKTIG!!!
Skoj tankegympa för både matte och hund. Bra för Dixie att tänka till hur hon ska ta sig till och bra för matte att komma på bra träningsmetoder!
Underbart väder!
Påkomna i sängen tillsammans!
Här ligger de skyldiga tu och myser! Dixie får, som ni läsare säkert vet, inte sova i sängen på natten. Men man måste ju låta henne komma upp och gosa lite ibland! Mysigt för såväl hund som matte och husse! :)
Lördag -dummieträning och lek
Igår, lördag, var vi ute i vårsolen som värmde så härligt (innan himlen, senare på eftermiddagen bytte tema till regngrå). Utan jackor, men med mössor och dubbla tröjor traskade vi alla tre iväg till Universitetsområdet för att kolla upp det där fältet som matte planerat att gå till förut men vinterns tidiga kvällsmörker satt p för.
Vi blev alla tre mycket positivt överraskade när vi upptäckte att fältet var betydligt större än vi trodde.
Flera lyckade sök, uppletande av både dummisar och husse/matte´, genomfördes. Hon blev lite ivrig och stack innan tillåtelse ett par gånger, så det får vi träna på, men det var underbart att se att hon är så duktig fastän det är ett tag sen vi tränade ordentligt nu. När Dixie inte ätit som hon ska så har det blivit lite mer lugna lekar, men nu blir det att sätta igång igen! (Synd bara att mattes kommande praktik kommer sätta käppar i hjulen.. såå trött blir man av fulltidssysselsättning när man annars är bortskämd student.)
Noteras! Inga hjälpmedel i annan form än av husse och matte användes. Otroligt duktig hund vi har! stolt* Sökes "Will to please"?! Hon heter Dixie och bor för tillfället i Örebro!! :D
På fältet strosade en liten terrier förbi som vi valde att inte hälsa på. Vi träffade även en STOR varghund, riktigt respektingivande för att vara ärlig. Han och Dixie fick hälsa, men han förklarade ganska direkt att han inte hade mycket till övers för småskitar som Dixie! Lite smårädda för honom blev vi nog alla tre..
Perfekt tajming var det när de andra hundarna dök upp. Dixie var nära oss båda gångerna så hon kunde kopplas och mötena kunde ordnas relativt organiserat. Skönt.
På lördageftermiddagen och hela kvällen var Dixie SLUT. Dötrott utan underdrift. Det blev så mycket att både tänka på, och fysiskt ansträngande var det också (dels en lång springtur med ett par mystiskt placerade byxor i munnen!), så vovven orkade inget mer alls under lördagen, men skoj var det! Svansen arbetade så det stod härliga till hela tiden.. som alltid när hon får springa fritt!
"Jag vägrar röra mig en millimeter!"
Söndag -Skogen och slappa
På söndag förmiddag åkte flocken till skogen och traskade runt i blötan och myste. Det var en kravlös tur med fri "hopp och lek". Dixie höll sig lustigt nog nästan hela tiden tokigt nära oss. Spring långt i förväg när du får chansen hund!! Sedan blev det mys för hela slanten resten av dagen. (Det var idag, söndag, som husse och vovve ertappades i säng.. Ojoj.. ja.. det är ju inte natt iaf! :D (Matte sällskapade efter fotografering och myste med sin flock! Härligt med både hund och husse hemma i helgen.)
"Visst ska jag sova i sängen alltid? Jag som är såå sööt...?!"
Skogen
Idag har matte och Dixie samt ett annat hundekipage varit i skogen och huserat. Köttbulle var dagens metod. Funkade utmärkt, inkallningen fungerade toppenbra. Vovven tittade till och med till matte spontant lite då och då, HYFF! Problemet är bara det att Dixie stressar upp sig och blir för ivrig, då tappar hon koncentrationen och slarvar med både apportering och lydnad. hmm*...
Vi måste träna i långlina så jag kan hala in henne och lugna henne. Det blir nästa veckas projekt.
Porträtt till skogs. (Väntar spänt på tillåtelse att springa iväg och busa med Eyla)
Så fin och lugn på bussen. (Kortet är från i fredags när vi hämtade juicemaskinen.)
Dagens mat
Idag har Dixie ätit all sin mat, både "frukost" (närmare lunch) och kvällsmat. 3 dl/mål som allt gick ner. Det går inte i samma racerfart som förut, men huvudsaken är att det går ner. Ingen trugning idag, förutom att frukosten fick stå framme till lunchdags, mitt på vardagsrumsgolvet. Inte heller någon krokodilmatning idag! :P
Lekkamrater
Ikväll har Dixie fått besök av lekkompisar. Eller ja, det var ju egentligen mattes gäster, men det gör inget förklarar Dixie, det är ju hon som är huvudattraktionen! Vännerna "blivande praktik-hundvakt" med tillbehör har varit här ikväll, till mattes och hunds stora glädje. Vi har haft en toppenkväll. "Man blir dock lite trött efter ett tag när man har gäster", menar Dixie.
Utställningssläkten
Det verkar som det är många som varit på utställning i helgen. Matte och hund är mycket nyfikna på hur er kritik ser ut. Heddas kritik har vi läst i hennes och mattes blogg, men ni andra.
-Loka, Jack, mamma Troja m fl. Kan ni inte skriva en liten kommentar med er kritik? Vi är så nyfikna!
Balansakt
Dixe gick jätteduktigt vid mattes sida till stan. Lite korrigeringar om att man inte ska gå före matte bara. Vi mötte en del hundar, och de som vid mötet var mindre än en meter ifrån gick inte att motstå, då blev det superman-posen. Matte lyckades dock avvärja alla hälsningsförsök. Jag fattar inte varför en del hundägare stannar med sina hundar och stirrar på det mötande ekipaget. Då blir ju deras vovvar ännu mer fokuserade på det som kommer spatserandes (och utgör samtidigt ett ännu mer tydligt mål att sikta in sig på, för hunden som närmar sig).
Balansakt
Väl i stan möttes vi av vår kära "koppelhållare". Ingen tvekan om att Dixie kände igen henne. LYCKA* "Jippie! Här är äntligen min kompis som vill leka med mig!", tänkte Dixie och krumbuktade med hela sin moddblöta, härliga kropp!
Matte gick in för att hämta sin juicemaskin, som visade sig vara gigantisk. Den gick minst sagt inte ner i ryggsäcken. De hade inte ens en kasse i affären som lådan gick ner i. Tanken att gå en sväng till djuraffären och väga Dixie mulnade igen direkt.
Väl ute balanserades låda med vovve, inte det lättaste projektet direkt. Dixie gick SÅÅ duktigt vid mattes högra sida. Matte var så stolt* (och lättad!). Mycket folk gick runt omkring oss, men det var kanske tur att vi inte mötte fler hundar!
Svansträning
Vi tränade lite stå med svansviftning på busshållsplatsen. Tokigt duktig var hon. Konstigt att det ska vara så mycket lättare att förstå/göra utomhus än inomhus (där svansen lätt åker ner). Men det här var nog den bästa svansviftning jag sett på henne. En riktig solfjäder bak på sötnosen! :D
Dagens Mat
Ca 1-1,5 dl uppblött foder trugades även idag i vovven med krokodilen som sked på förmiddagen. Foder är skrämmande och potentiellt farligt. Skönt att hon fick i sig något iaf.
Kvällsmaten fick Dixie, medvetet, mycket sent på kvällen, efter 21. OCH alla 3 dl åts upp utan protester. Skålen slickades till och med ren!! :D Härligt*
För övrigt inga spyor idag!
