Mutad
Vi ser fram emot kommande valpträffen den 3:e februari, det ska bli så skoj att lära sig lite nya apporteringsövningar. OCH få hjälp med att få vår lilla dam att SLUTA droppa dummien en halvmeter innan hon kommit fram till matte.

"Jag jag kan väl titta väl i kameran nu då, suck*, om du insisterar.. du låter ju faktiskt ganska roligt, matte!"
Bilder ifrån dagens äventyr..
Ut till skogs och träna människoeftersök. Dixie var så duktig så! Motiverad och snabb, och visst hittade hon rätt till slut även om matte gömde sig lite klurigt första gången! :P Synd bara att tiden sprang iväg så snabbt att Ella och Adam inte fick jobba. :( Men men, det här ska inte bli sista gången, bara en i mängden hoppas jag (och Dixie också misstänker jag!).
Nedan en massa bilder för att beskriva dagen lite i bild istället för ord:

Möta upp en hundvän på klubben.
"Åh, matte, kan jag inte få hälsa på den spännande nya hunden snart? Snääälla matte..?!

Är det en hare eller är det en hund?! Det är "bara" vår lyckliga Dixie på språng! :D

Matte och hund busar i skogen.. inte ofta vi hamnar på samma bild så beviset måste in i bloggen! Visst är matte tjusig i sina vackra mjukisbyxor?! (Eller vad tycker du Sandra?! Mjukisar är härliga!)

Jag kan stirra mig blind på denna vackra hund (men här ser hon plötsligt smal ut, så mycket det kan variera från bild till bild). Jag minns knappt vad jag gjorde i mitt tidigare liv, P.D. (alltså pre Dixie)
Dagens invägning: 17,4 kg (Jag kollade nu efter senaste inlägg med viktkontroll och vikten nu är densamma som vid inlägget 16 december. Undrar om det är normalt att pausa i viktökning i den här åldern? Kanske är det lite differens från våg till våg också..)

I bilen på väg hem.. en tröööött hund, men så söt! :P

Okej, okej, det här är ingen hundbild och fy fy på mig.. Men jag var bara tvungen att lägga på en bild på den smaskiga måltid vi lagade till ikväll.. Är det inte läskande? Himmelskt gott!
Skogstrollen
Dixie och matte är såå glada när vi får springa runt som skogstroll och busa och träna. Dixie fick söka dummie, bland annat två vändor efter riktigt svårplacerade dummisar och hon arbetade jätteduktigt och hittade dem båda! Avlämnandet hade varierande resultat, efter första svåra söket lämnade hon ända fram i handen, härligt*, men den andra damp ner på marken.. suck*
Dixie fick flera lyckorus-tokryck och kutade fram och tillbaka i skogen. När matte kallade in sista gången innan vi skulle hem så sprang hon minst 10 STORA ärovarv innan hon behagade komma. Visst, hon kom till slut, men det tog sin lilla tid när hon var så uppvirad.

Så ståtlig vår skogsprinsessa!

Vacker i profil
Tillbaka til vardagen
Nu är jul och nyårskarusellen slut och matte och Dixie är hemma i Örebro igen och husse är i Karlskrona.
I januari blir det en ny pedagogikkurs för matte att sätta tänderna i och hela två utställningar på hundschemat för Dixie .. och självklart fortsatt apporteringsträning och vardagshyffs!
Jaha.. så det är här man hamnar när matte och husse storstädar :(
Spökåldern har satt in för vår lilla dam som häromdagen hoppade till och morrade till lite dovt när husse låste upp bilen. När husse och hund var i skogen i kvällsmörkret var två stora stenar och ett träd alldeles för mkt för ett litet uppskrämt valphjärta, så husse och valp åkte hem igen! :D
En olat som vi nu måste träna bort är att INTE droppa apporten innan hon kommer ända fram och istället överlämna den ordentligt till matte/husse. Även träna stående på kommando är på schemat. Hittills uppfattar jag att hon tror att "stå" betyder, "gör ingenting", alltså kan man inte kommenderas -"gör ingenting"! Suck* :) Koncentration är på topp så det ska nog gå bra att fixa till. Hur vi ska träna bort olaten att droppa apporten är ngt jag inte vet hur vi ska bära oss åt med, förhoppningsvis får vi lite tips om detta på kommande valpträff.
Det är inte det lättaste att hålla tungan rätt i munnen ska ni veta!
När vår lilla familj var i skogen i helgen och Dixie firade sin återfunna frihet så galopperade hon så vilt att ett av hennes otaliga kamikazehopp med efterföljande krashlandning ledde till att hon haltade lite när vi kom hem. Hon var varken varm, svullen eller visade något tecken på att hon hade ont så efter att ha konsulterat Eva (uppfödaren) så bestämde vi oss att ta lugna promenaden med vårt lilla hjärta tills haltandet tog slut. Nu haltar hon inte mer och är även i övrigt frisk, pigg och som vanligt en överdrivet lycklig hund!!
Man blir trött av att kuta runt i skogen.
Dixie har fått två nya halsband. Det ena var ett läderhalsband i samma modell som hennes gamla, bara storleken större. Det andra halsbandet är ett flashigt reflexhalsband med blinkande röda ljus. Det ser så lustigt ut när hon springer omkring som ett ufo av blinkande ljus på kvällarna. DOCK så är detta halsband för stort så igår kväll när hon gick förbi två VÄLDANS intressanta hundar lyckades hon (vilket var rätt enkelt iofs) backa ur halsbandet. Eftersom matte och hund blev nästan lika chockade över att hon helt plötsligt var lös stod hon alldeles stilla den halva sekund det tog innan matte att plocka upp hakan ifrån marken och dyka ner på marken för att fånga in utbrytningsdrottningen som fortfarande stod alldeles stilla i ren förvåning. Från och med idag är reflexhalsbandet ett komplement, kopplet sitter i det andra halsbandet.
O, jag bländar mig själv så strålande är jag! :D
Poncho-dog!

UNDERBAR! Det finns inget ord som passar bättre för att beskriva denna dag!

Vår otroligt vackra Dixie
Det har varit en så underbar dag så jag vet inte var jag ska börja! Till och med den lugna pysselmorgonen med tvätt och städ har varit jättebra. Sedan iväg matte och Dixie samt Ella och Adam med sin matte. Först, innan vi åkte iväg till träningsplatsen, fick toklyckliga Dixie och (och om möjligt lika glade) Adam hälsa på varandra på parkeringen. Hopp och skutt, men ett positivt möte. Sedan fick även Ella hälsa på Dixie och även det mötet blev lyckat, fast det mötet var mycket lugnare och kontrollerat. Både Ella och Adam är av rasen Cane Corso och är betydligt större än Dixie, men på ca 50 kg tunga Adam märkes detta knappt. I hans värld är han nog fortfarande valp och lättviktare! :) Vilken härlig personlighet!
Väl på plats gick Dixie och matte och lekte lite medan Ellas och Adams matte lade ut spår; linjer och rutor. För oss nybörjare var detta jättespännande att se hur en rutinerad förare arbetade med moment vi själva aldrig provat på eller ens sett förut. Men innan duktiga Ella visade hur man spårar på linjer så visade Dixie upp sina fantastiska ;) apporteringskunskaper. :D
Första momentet var sök, men Dixie som hade alldeles för mycket att tänka på kunde inte koncentrera sig på att spåra dummie och trodde först att det var hennes koppel (som matte dumt nog lagt brevid sig) som skulle spåras upp, sedan sprang hon på egen sökrunda innan matte fick sätta henne ner och hon kunde lugna sig och söka reda på dummisen. Dirigeringsövningen startade även den med en överambitiös Dixie som blev helt till sig när matte slängde iväg två dummisar SAMTIDIGT!! Så när matte dirigerade Dixie till den högra dummisen stack Dixie iväg som ett skott,.. och hämtade dummisen på vänster sida!! :D Men, eftersom hon inte sprang iväg med den och apporterade den direkt till matte så var det inte helt misslyckat. Även denna övning blev det fason på på nästa försök. (Tre bra videofilmer är bevis på Dixies bra och mindre bra övningar!)
Nästa att tränas var som sagt Ella som visade hur duktigt man spårade efter linjer och även hur man tränar lydnad otroligt duktigt. Ella med sin matte gick alldeles nära en överlycklig Dixie utan att Ella vek av det minsta ifrån sin kära mattes sida. STARKT JOBBAT! :D

Duktiga Ella spårar
Efter det fick Dixie och Adam leka fritt tillsammans. Nåja, fritt och fritt, båda "mattar" ropade till honom med jämna mellanrum så han skulle komma ihåg att han inte var en fjäderviktig valp och skulle ta det lugnt. Det var riktigt härligt att se Dixie och Adam in action, så olika, men så lyckliga tillsammans! Visst fick matte hjärtat i halsgropen några gånger, men det är bara för denna hönsmamman att bita ihop och ta det lugnt.

Dixie är duktig och visar underkastelse för Adam

Wohoo!!! Lek och bus är hur skoj som helst! :D

Jag lägger mig lite här hos dig matte, du kan väl leka med oss lite?
Träningsrundan avslutades med att Ella och Adam fick leka fritt och Dixie sitta i bilen och vänta lite medan de stora vovvarna lekte med varandra, sammankopplade i munnen via en lång dragleksak. Sedan hem med en mycket trött liten Dixie som slocknade som ett skott (även en slummer redan i bilen på vägen hem!).
***TACK!!!!! Ella, Adam samt er härliga matte för en UNDERBAR dag och de fantastiskt fina bilderna du tog. Du gjorde det verkligen svårt att välja ut vilka som skulle få vara med i detta inlägget!***

Dixie med stolt matte, synd att Dixie ser lite halvstrypt ut här bara :(

Vackert uppställd och ser ni VIFTANDE SVANS!!

Sitter vackert som en dröm...
En fullspäckad dag! (kullsyskon se gärna inlägget nedanför detta)
Först var matte, Sara och Dixie i skogen i ca en timme+ och lekte, tränade både lite apportering och passivitet. "Sitta stilla länge i skogen är INTE skoj, det finns ju så mkt att upptäcka", menar Dixie. Jag tog lite bilder i försök att dokumentera vår apportering som går så fint,.. men att ta foton och hålla bra kontakt med en Dixie i "sök och rörelse-mode" är inte lätt så ni får ta det för vad det är; en glad amatörs fotografier av sin älskling! Matte lyckades även tappa sitt busskort, antingen på bussen eller någonstans i skogen, men som tur var var det samma busschaufför på hemvägen som utvägen så vi behövde inte betala extra, skönt! (Men ändå trist att bli av med busskortet även om det bara var ca 30 kr kvar på det.)
Efter skogsturen tog vi en sväng hem sedan iväg igen. Matte och Dixie på julmarknad.. KORT KOPPEL kan jag bara säga!! :D "Massor med söta barn och lekkompisar överallt", utropade en lycklig Dixie. Inget dåligt uppförande i form av gnäll, gny eller skäll.. bara vår one-and-only SUPERMAN i andra ändan av det extremt kortade kopplet!! Honung med mintchokladsmak.. mmm.. hade jag haft råd hade jag definitivt köpt mig en burk. Efter en sväng på marknaden gick vi hem och var både väldigt trötta, men då ringde Lotta och hundkompisen Eyla och ville ut på kvällspromenad.. så efter några timmars uppladdning blev det ut igen och träna gå-fint-i-kopplet-och-hoppa-inte-för-att -leka-med-Eyla-träning! Efter en promenad fick våra söta busar leka en stund på grönområdet utanför huset innan dagens aktiviteter avslutades. En lyckad dag med massor av positiva upplevelser för oss båda!

Dixie skyndar med dummisen i munnen.

Framme vid matte, men när matte står med kameran i handen och inte tar emot ordentligt slinter dummisen i marken..

Kanske är detta en lite trist bild på Dixie med bortvänt huvud.. men titta på hennes vackra "stor-flicka"-päls och hur hennes svans börja växa ut sig och bli en ståtlig liten plym! Så vacker är hon! Det finns fortfarande lite babypäls kvar på benen.. men hon är så silkeslen hela hon.

Sitter så lydigt.. men här tycker jag allt hon ser ut som en liten groda! :P
Ny invägning och tuggpinnar!
Efter tåget äntligen kommit gick vi till djuraffären och köpte nya tuggpinnar. Favoritsorten var slut så vi fick nöja oss med en annan sort. Det blev även en invägning då vi inte har någon våg hemma. Vår lilla tös väger nu 17,4 kg!
*Om det är någon av er andra valpköpare i kullen som läser detta, jag är så nyfiken, vad väger era guldklimpar?*
"Jag svälter ju ihjäl...!!"
Hon är så duktig på att söka/hämta och när matte kastade iväg två apporter, en åt varje håll, lyssnade och tittade Dixie jätteduktigt på när matte berättade vilken av apporterna som skulle in! stolt matte* Matte gick även en liten slinga och skapade doftspår som Dixie följde toppenbra och sökte upp apporterna OCH levererade!! (Dixie fick dock sägas till på allvar innan hon förstod att hon måste sitta still och vänta när matte lade ut apporterna och inte hålla på med annat om det skulle bli ngt skoj av..)
DOCK har vi använt långlinan eftersom frilansnings-försök sker lite då och då under träningen.. inget är 100%igt här inte.. men absolut godkänt, tycker matte! :D Sedan fick matte och hund sitta lite ute och bara tråka så vovven fick tid att varva ner innan vi gick in och myste ihop i fotöljen.
Det mest shockerande idag var för Dixie att lunchmålet håller på att utgå.. Det är hemskt och protesterna är påtagliga. Matte blev minst sagt utstirrad idag när klockan passerat 13 och lunch inte infunnit sig. Å jo, en dl fick hon allt som avvänjning, men snart ska även den bort. Hemsk verklighet suckar Dixie, men efter rolig apportering glömdes dagens "grymheter" bort i snusig sömndröm!
Här kommer äntligen lite uppdatering med nya bilder på vårt lilla hjärta!
Livet med Dixie rullar på, den träning vi arbetar med nu är mest finslipning av de moment vi tränat sen tidigare; huvudsakligen att gå ännu finare i kopplet, apportera mer konsekvent osv.. Så länge vi tränar momenten så ofta som möjligt så går allt toppen, men missar man mer än en dag i rad så glöms det snabbt och man får använda en dag till "återhämtning" för att friska upp minnet av det glömda.
Julplaner: Åka till mattes familj och släkt i Falköping och fira och ha det mysigt.
Nyårsplaner: Åka till Göteborg och fira nyår med husses familj samt mysa vidare.!
Utställningsplaner: Inoff. utställning i Örebro den 21/1 2007
Off. utställning i Västerås den 28/1 2007
Här nedan lite bilder på lilla Dixie utanför lägenheten:

"Va? Är det korttagning IGEN?!"

"Okej, nu ligger jag fint och tittar in i kameran,.. syns det hur snygg jag är?"

"Hallå matte, jag ser ingenting! Solen i ögonen matte!"

"Visst är det skönt i solen.. men kan det inte komma lite snö?"
Udda hundägarbeteende i Falköping
Jovisst, jag glömde helt bort syftet med detta inlägg!! Hundägarbeteendet i Falköping:
Så gott som inga hundar siktas i Falköping alls vare sig på mornar eller kvällar. Däremot finns de i överflöd dagstid. Mamma menade att folk ska till jobbet och går ut med sina hundar tidigt, det är kanske därför vi inte sett? Ja, det låter logiskt.. men VARFÖR finns då alla hundar runt omkring i stan mitt på blanka dagen helgdag som vardag??! Jag förstår ingenting. Frida menade att de alla gömmer sig på hälsoslingan.. Jo, kanske det är så.. men mycket mystiskt beteende iaf.
Julklappstips
Nu är matte och Dixie på vift till Falköping. Matte ska jobba lite lördag och söndag och "mormor" ska vakta under tiden. "Oj vad skoj det är med alla grönområden och nya dofter.. men var är alla andra hundar?", undrar både matte och Dixie.
Efter mycket blod, men varken svett eller tårar..
Att det var en tand på utgång någonstans i munnen var inte svårt att förstå då Dixie blodad ner både delar av Iortofflan och en tuggpinne, men verkligen roligt att se vad det hela gällde. När matte tidigare idag synade gaddarna syntes det inte var någonstans i munnen blodet kom ifrån, men men, nu blev det mysteriet löst!

Bevismaterial 1 (lite suddigt bild blev det med den baskade kameran,
men det kanske bara är bra för känsligare tittare! :P)
Ps. Nu har matte noggrant granskat alla gaddarna och två till tänder är vickbara!! hihi* Den ena sitter aningen mer stabilt, den andra kommer när som helst (det är den som satt på samma plats motsatt sida som "bevismaterial 1". (Onödigt vetande)
MYCKET populär lek/träning!
Sista gången "frågade" hon mig tre-fyra gånger om det verkligen fanns någon gosevalp kvar eller om jag kanske ätit upp den istället för att gömma den.. men till sist när hon hittade den var hon SÅ stolt (och matte också för den delen!)!!
"Jag är fri!"
Valpklass I (tikar) - 2:a pris med hederspris!
Dagen startade klockan 06 hos Susann i Stockholm. Eftersom utställningen var i Stockholmstrakten var det skönt att starta med en ca 40 min bilresa och inte dryga 2 timmar, vilket det hade blivit om vi åkt direkt från Örebro till utställningen. Trots detta var vi alla tre lite trötta, men kan inte klaga då Emma (ägare till mamma Troja) berättade att hon gått upp ca 04:15 för att hjälpa till med förberedelserna till utställningen. Då bilresan tog kortare tid än väntat var vi framme i god tid och var en av de första på plats. Husse blev därför lurad till att vara parkeringsvakt, snäll som han är ställde han upp, och under tiden hade matte och Dixie värdefull miljö-/socialträning. Det var en stor fördel att komma i god tid kände vi efteråt då Dixie fick lång tid på sig att lugna ner sig och ta in alla intryck av mängder hundar och nya dofter, något att minnas till kommande utställningar.

Blivande 2:a pristagaren kravlar i mattes knä och blivande 1:a bästa hane i valpklassen kränger i kopplet hos Emma.
Dixies valpklass I (tikar) kom ganska sent, runt 11-tiden, och innan dess hann brorsan Focus bli bästa hane i sin valpklass I, STORT GRATTIS!, och andra brorsan Ville 3:e i samma klass. Därefter var det vår tur. Matte som egentligen inte är någon tävlingsmänniska hade nu byggt upp ett helt gäng bubblande nervösa fjärilar i magen och skuttade in med ett stort dumflin i ringen. Först fick alla tikarna ställa upp sig på rad för en första syning av domaren och just då domaren gick förbi rättade matte till Dixie så hon stod i en sne korvställning "Jaha, nu är det redan kört", tänkte matte. (Detta var nog det andra positiva för dagen, för nu när det redan "var kört" slappnade matte av och tog allt glatt som det kom och tänkte att det ändå var bra träning.) Sedan fick vi springa ett varv runt ringen och sedan ställa upp oss igen. Sedan ut med alla och individuell bedömning. Dixie var andra hund fram så vi väntade precis vid ringkanten. Väl framme var Dixie glad men lugn och skötte sig jättefint. Hon stod blick stilla när domaren kände egenom henne. När hon sedan skulle stå fritt ensam åkte svansen som alltid ner. "Jaha, svansen nere igen", tänkte matte. Sedan ut igen och vänta tills resten av valparna var färdigsynade.

Domaren synar Dixie i den individuella bedömningen.

"Rör sig med härligt steg"

Står vackert i den individuella bedömningen.
In igen och uppställning, ännu ett varv runt. Sedan kom domaren fram, först till oss, och sa att vi skulle ställa oss i mitten av ringen. "Jaha, nu är det kört", tänkte matte för andra gången. Men ICKE, vi var utvalda att få fortsätta tillsammans med fyra andra hundar. (Att det vara fyra andra hundar och det nu betydde att vi skulle få en placering hade husse som stod och fotade frenetiskt bra koll på, men matte som hade tunnelseende och bara såg på den egna hunden fattade noll.) Därefter ännu två varv runt ringen och ställa upp igen. Domaren gick fram och hälsade på alla valparna och bestämde sedan 5:a, 4:a.. gick fram till Dixie och hälsade (mattes hjärta slog en volt) , backade (nu fattade matte att det faktiskt verkade gå bra).. och sa 3:an och sedan fram till Dixie igen. "Ni är 2:a", sa domaren och då gick det upp för matte.. "Vi kom 2:a!!!!". Sedan fick vi ställa upp oss och fick våra rosetter.

Den vänstra, blå/vita, rosetten är för 2:a platsen och den högra, lila, för hederspriset (HP).
Rosetter både en för 2:a plats och en för hederspris (HP) samt priser i form av en väckarklocka (hm.. vad är det för en pik!), en 1,5 kg fodersäck samt hundgodis till Dixie. Lyckliga travade vi ur ringen! Syster Hedda kom 4:a så även det var lyckat. Tjusiga pappa Casper fick samtidigt 1:a pris i andra ringen för bästa Veteran och kom sedan 4:a bland alla hanar. Så en mycket lyckad dag för många i '"gänget". Av 6 valpar ifrån Dixies kull fick 4 valpar placering, det är bra resultat det! :D Strax därefter åkte familjen hem och Dixie somnade fort i baksätet och gjorde ingen ansats till protester när matte och husse gick in och firade med McDonalds på vägen hem. Sedan sov och vilade vi allihop resten av lördagen. Härlig dag för alla och underbart (hm..!) att husses bil var tvungen att lämnas in så han kom hem och följde med på utställningen, vi blev en stark flock tillsammans.

WINNER!!
Kritik: 4 månader. Söt & feminin tik med utm prop Vackert huvud & uttryck. Vacker hals Tillräckligt vinklad fram Mkt bra benstomme. Välutvecklad bröstkorg Stark rygg. Välvinklad bak Bra kors & svans Rör sig med härligt steg Välvisad.
Stelfrusen.. men med en varm hund sovande i knät!
SÅ SKÖNT att ha rejält att göra, även om det bara var för en dag.
För Dixies del innebar denna dag en tripp till skogen inkl dummieträning "hämta-det matte-tappat", ensamhetsträning (som avslutades med att hon fick apportera de skor hon placerat i vardagsrummet när hin varit ensam tillbaka till matte och skohyllan) och ett rejält pass utställningsträning på klubben. Vi ringde som sagt upp ledaren igår och eftersom annonsen om träning kom ut så sent (säkert i kombination med småregnigt väder) så blev vi bara matte & Dixie samt ledaren med sin setter..!! Visst, det hade varit skoj om det kommit fler, men nu fick vi själva brstämma vad vi ville träna och det blev självklart utställningsträning inför lördag. Dixie är utan tvekan en överdrivet glad hund, men utifrån sina egna förutsättningar gick det jättebra! Känner mig lite lugnare inför lördag, men är rätt så säker på att det kommer bli ngn form av krångel.. och då ska jag TA DET LUGNT och vara en iugn och stabil matte för Dixie och inte hetsa upp mig i onödan. pust* Det kommer bli svårt, men det ska också bli kul.
Ps. Sätter in en liten bild från skogspromenaden när min varma hund sovit en stund till i knät.. hon är så häärlig och mysig vår lilla tjej!

Vår blötis sötis!
"Men matte, jag vill leka nu.. jag vill inte posa mer", färeställer jag mig att hon tänker.
Å så har man provat köttbulleträning.. nej förlåt, jag menade självklart utställningsträning i utställningskopplet!
Jaja.. vi får se hur det går på utställningen. Svansen är uppe en del iaf.. men att få den att vifta i ståendet är svårt svårt svårt. Men men, hon är ju iaf en skönhet! :D
I eftermiddag till skogen och ikväll på öppen träning på klubben, ser fram emot en bra dag!
Nerver och gratulationer..
Nerver och gratulationer.. fast i omvänd ordning!
GRATTIS VÅR JOHAN till det toppenbra resultatet på ditt prov!
Inte för att vi inte räknade med det iofs! puss* ;)
Matte och Dixie är så stolta över husse som får så bra resultat.. "Kan det kanske bli en Champion av husse tro....?" funderar Dixie. :P
Och med det över till nerverna.. Matte oroar sig mycket över hur Dixie kommer att uppföra sig på utställningen. Hon är så GALET lycklig när hon ser andra hundar.. hon kommer inte se eller höra att matte ens existerar. orolig* Men men, det är bara att kämpa på,.. det kommer ju inte bli svårt att se lyckan skina ur ögonen på henne.. om all lyckan kunde ta sig ut genom svansen istället så vore det toppen! :D
Vi var och handlade bajspåsar och balsam idag och det var helt tokigt hur lycklig Dixie blev över att se alla människor,.. efter ett tag lugnade hon ner sig l i t e, iaf så mycket att hon kunde gå lite fint och inte försöka hälsa på alla som gick förbi henne. Pust.. fast man blir helt mör i kropp och knopp efter att hålla ordning på henne. Jag kan omöjligt säga att vi har en ledsen hund, gladare, lyckligare mer euforisk hund får man leta länge efter.. och ändå komma hem tomhänt. (Jag ringde upp valpkursledaren ikväll och bad snällt om en liten öppen träning imorgon kväll, och peppar peppar så blir det lite mer "ordnad" social träning med andra hundar innan lördag. Även om vi även tränar och har det trevligt med kompisen Eyla då och då.
En fin avslutning på dagen!
Matte tog en paus och åkte på en mini-shoppingtur och lugnade ner sig, men tankarna är som alltid på hunden och två av tre inköp blev saker till hunden (som vanligt)!
En gosedjursgiraff, som Dixie ska få i julklapp, lite lyxchoklad till matte och en godis-igelkott till Dixie i Dentix-material. Jättesöt och den var hård så den räcker länge och piggarna är nog bra massage för Dixies tänder, sådana igelkottar kommer det nog bli fler av här hemma! Ni skulle sett hon söt hon var när hon fick sin godis.. "Men, vad är det här matte?!..går den att äta.. eller ska jag bara leka med den??" :D
Nu på kvällen tog vi på sista promenad/lektur som gick toppen! Dixie gick fint i kopplet, stannade snabbt på kommando, sitt-stanna kvar, plockade upp dummien som matte "tappade" hela tiden (NYHET! Första gången vi tränade att hämta tappad dummie, gick så bra så! stolt*) och utställningsträningen med trav i ring, upp ner på en rak linje och till och med lite svansviftning i ståendet. Suck.. det har varit en bra dag iaf!