Dixie -Chessex Jersey Jumper

Idag har Dixie haft en toppendag. Först blev det passivitetsträning i form av att sitta snällt (nåja) och titta på när duktiga Svea (flatte-grannen) tränade och sedan därefter fick hon komma fram och leka.. "Jösses vad skoj!", sa Dixie. Sedan var vi alla tre ute i skogen och lekte och tränade. En toppen dag för hela familjen.. Nu har vi en mycket trött och tveklöst lycklig tjej, som sover tungt och sött vid min sida...!

Efter en inkallning igår kväll, fredag, kom en överlycklig valp och visade sin glädje rakt upp i mattes famn och nafsade glatt i ena örat. Därefter satt det bara en liten plupp kvar bakom mattes öra... Örhänget saknas nu och valpen misstänks skyldig till brottet.

Underbar kommentar av Erik Willsson ifrån föreläsningen i tisdags kväll angående vissa rasers överdrivna inställning till samarbete (se rubriken ovan). Skönt var det för matte och husse att göra något tillsammans själva för en gångs skull, även om denna lilla utflykt också låg i hundens tecken! Många skratt blev det samt mycket att fundera över. Jag rekommenderar hans föreläsning om hundens mentalitet starkt. Erik har jobbat/jobbar med avel och gav oss många funderingar och tankar som iaf gav mig (matte) en stark bekräftelse på att Dixie var ett toppenval för oss. Vi har sett hur hennes familj ser ut på ett sätt som jag tror långt ifrån alla valpköpare får. Vi har fått träffa hennes UNDERBARA mormor, hennes mamma, pappa, mostrar, morbröder och jag känner att hennes mamma Troja kommer från en fin och stabil kull. Allt detta tillsammans med en lugn och trygg första valptid hos härliga Eva är vad jag anser är ett oslagbart recept på en lyckad hund.. nu är det "bara" för oss, matte och husse, att ta vidare och göra vårt bästa att förvalta denna guldklimp på bästa sätt för att ta tillvara på alla hennes goda förutsättningar... inte så liten uppgift det men en jag gärna erbjuder mig frivillig till!

Valpkursens sista tillfälle var nu i tisdags förmiddag. Trist verkligen, jag hade gärna fortsatt varje vecka tills vi fick plumsa och hoppa fram i snön för att träna med den toppenledaren vi hade på vår kurs.

Idag har matte och hund ÄNTLIGEN fått vara i den härliga skogen igen. Det kan vara svårt att gissa vem av de båda som är lyckligast när de glatt skuttar omkring bland tuvorna. Idag skulle alla väder trotsas, men kanske just pga denna beslutamhet så var vädergudarna på vår sida!
Buss ut till skogen och direkt när vi gick av fattade Dixie vad det rörde sig om och blev så lycklig att det strålade om henne! Så underbart att se, det är så smittsamt med denna vovves glädje! :D
Att det inte blev något bekymmer med väta från ovan tog Dixie igen med besked när hon upptäckte att det blivit en fin liten å efter gårdagens regnkavalkad. "Wohoo, här ska badas!", tänkte Dixie och plumsade i innan matte hann reagera. Novemberbad är tydligen lika spännande det som oktoberbad (se tidigare inlägg). Ingen tvekan om att det är en vattenhund vi fått i familjen!! Tur var väl det att matte, trots det fina vädret, packat ner en relativt stor handduk så badprinsessan inte drar på sig en förkylning.


Bada, bada, bada!!!!!!!


Ännu ett faktum är att vi även har en svamphund.. "Har hon redan börjat leta upp svamp till er?", kanske ni tänker nu.. Nej då, vår lilla tjej letar och äter själv! :P Så nu är det inte bara matte i familjen som gillar svamp,.. undrar när husse hakar på oss svampälskare?! (Tur också att hon väljer ätliga svampar. Det var taggsvamp hon satte i sig idag. Dock försöker jag få bort henne så hon inte äter alltför mycket iaf..)

Underbar dag! Lycklig suck*

ps. Jag gjorde en liten film, men tyvärr kan jag inte lägga ut den här nu.. så det får bli lite fler bilder istället.. Ds.



Dixie posar ;)



Dixie utforskar stora skogen...



"Matte, vänta på mig!"

Vår lilla Dixie och matte tränar apportering mycket nu, båda tycker vi det är jätteskoj att arbeta tillsammans. Och visst kan man klämma in lite bus och lek också när man ändå är i farten! :D
Jag ser till att jag som "ledare" hämtar apporten själv ibland så Dixie får sitta kvar och vänta på sin tur och sen avslutar jag träningen med att jag själv hämtar sista apporten och därmed visar att matte styr leken..
Jag försöker arbeta in riktig dummie i träningen, men det är inte alls lika spännande som boll-på-snöre (köpte en liknande som du hade på första valpträffen Eva!).
Vi har använt oss av långlinan nu ett par dagar så hon inte ska ha någon möjlighet att sticka iväg med apporten. Inte att hon sticker ofta men hon testar det 1-2 gånger per träningstillfälle.. men när man sagt till henne och "halat in henne" så fattar hon snabbt vinken och sen är det inget mer med det. Svensen går så glatt på henne när vi tränar, lekar och gör allting förutom att stå stilla.. så sjunker svansen i takt med att koncentrationen lyser fram ur hennes ansikte.. väldigt snabbt alltså!

Hmm.. jag tycker nog att vår lilla tjej skulle passa med en liten booty. Hon är så fin i kroppen i övrigt men hon är allt lite bening i bakpartiet.. Vi ska till skogen och hoppa lite bland de frostiga tuvorna imorgon och se om det kan musklas till lite! Om inte annat bara för att det är så skoj att vara i skogen med henne!

Jag tycker så mycket om att hon söker mitt sällskap.. ibland ligger hon för sig själv och pysslar.. men oftast vill hon vara nära mig. Som nu ligger hon på "sin" matta och tuggar på ett litet ben hon hämtat in som underhållning medan hon sällskapar matte vid datorn.


Sällskapssjuka lilla damen med sitt ben! :P
(taget alldeles nyss)



Grubblar lite med tanke på vår så överlyckliga vovve..
Folkilsk syftar på hur en hund kan känna för människor
                                         och
         Folkkär syftar på hur folk kan känna för en hund
MEN vad finns det för ord som passar denna vår Dixie som ÄLSKAR FOLK vid bara åsynen av dem??? Dvs minst lika mycket men troligen mer än de älskar henne???

Nu på förmiddagen mellan klockan tio och halv tolv har matte och Dixie varit på valpkursens första praktiktillfälle. Det har gått toppen och jag är jättestolt, Dixie har fått massor med beröm! :D
Efter bussresan till klubben var vi framme ca en kvart innan kursen skulle starta så vi använda tiden till att träna lite apportering och dirigering. (Som gick superbra! Jag ska börja träna med riktig dummie snart så hon får upp intresset för "tråkiga" apporter också!) Jag tror det hjälpte Dixie att lugna ner sig/ trötta ut sig lite innan kursen satte igång och vi gick fram till de andra hundarna.
Kursen startades med att alla valpar och valpägare samlades i en ring och hundarna fick träna passivitet dvs  "snällt" sitta på vänster sida vid sin ägare och vänta medan ledaren gick egenom viss information osv..

Därefter gick en förare med hund i taget slalom runt de andra ekipagen med målet att hunden skulle gå fint i kopplet och inte skutta fram till de andra hundarna.. för de som agerade slalomstolpar var målet att hunden vid deras sida skulle sitta kvar och inte hoppa på de förbigående.
Dixie som älskar hundar och människor ville helst hoppa på alla och hälsa direkt, men hon lugnade sig och satt väldigt duktigt vid min sida när de andra gick förbi och det var långt ifrån hela slalomrundan som bestod av hopp och skutt, koncentration och uppförande var på topp!!! :D

Därefter fick vi träna "fritt", vilket innebar att man som föraren tog olika riktmärken och gick efter dessa med samma mål som i slalomen, att hunden skulle gå fint i kopplet och uppföra sig. Dixie fick låna en dressyrlänk (ett slags stryphalsband) av ledaren. Det fungerade så bra att vi nog måste köpa ett sådant i träningssyfte, inte för att ha på "vardagspromenaden" dock! (Iofs tränar vi lite på varje promenad, men det är inte något jag vill ha på henne jämt.)

Efter den övningen samlades vi i ring igen och repeterade slalomövningen, Dixie var så duktig så!!!
Som sista övning fick valparna två och två hälsa på varandra i koppel i tur och ordning i mitten av ringen. Dixie fick hälsa på en Bichon Frisé och matte var allt lite orolig att Dixie med sin översvallande kärlek skulle bombardera den stackars ulltotten, men det  var faktiskt en riktigt trevlig Bichon och mötet blev mycket lyckat för båda!
Dixie fick massor av beröm av kursledaren som både gav komplimanger för hur fint hon gick i koppel, hennes passivitet i övningarna och för hennes fysik. Hon är jättefin i kroppen, slimmad och fin! (Ja, det vore toppen och det vore lika lätt att ha diciplin över sitt eget intag av mat och godis som över vad sin hund får stoppa i sig!!!! :D )

Efter kursens slut gick vi tillbaka till busshållsplatsen som ligger bredvid ett gigantiskt stall. Hästarna var precis på väg att slussas in i stallet i en gångväg utomhus så vi gick fram och ställde oss och tittade på. Dixie tyckte de såg fasligt stora och läskiga ut och ville hellre vänta vid busshållsplatsen tills bussen kom, men matte stod kvar, "här ska miljötränas"!
När hästarna alla traskat in tog vi några kort på Dixie med mobilen för att få en fin ny bakgrundsbild och visst fångade jag en riktig skönhet! (Inte konstigt när man har en så fin hund!! :D )
Buss hem och Dixie sussade i mattes knä på båda bussarna...

Lycklig och stolt matte med sin duktiga, lydiga och trötta hund!

Idag på förmiddagen har vi tagit det så lugnt som bara är möjligt så jag (Ida) skulle få en chans att återhämta mig efter förra veckan. Vägrade aktivera mig annat än att ge Dixie mat och gå ut och rasta henne.. suck, såå skönt att få lugn och ro igen, nu kan jag och Dixie träna vidare, ngt som inte riktigt fungerat på annan ort, då det övervägande blivit miljöträning och passivitetsträning. Igår var vi lite för oss själva inomhus, men idag har jag fått tillbaka min svans! :P (hon ligger nu på golvet bredvid mig och sover)

På eftermiddagen fick vi skjuts till och från djuraffären av snälla Thomas (tack för hjälpen!) och köpte en ny fodersäck och lite annat smått och gott! Även en studsboll på snöre införskaffades. Denna tog vi med ut och tränade kontakt, inkallning. Sitt-stanna kvar och hämta, med viss dirigeringshjälp "arm-utåt-sträck" (som fungerade bra!) och sedan komma tillbaka med bollsnöret. Viss problematik var det med inkallningen när vi inte lekte med bollen, då ville en viss liten dam mest busa och INTE komma till matte. Men men, efter hon fått lugna ner sig gick det bättre och vi fortsatte leken/träning en stund och gick sedan in.. Nu vankas det strax mat! :D

Tänkte att det kanske skulle sitta bra med en liten sammanställning av hur ett typiskt dygn med Dixie ser ut nu för tiden. (Alltså när det varken är roadtrippar eller stundtala inslag av studier!)

Vår lilla valp, som inte är så liten längre (vägning ska anordnas!), sover numera nåstan undantagslöst hela nätterna mellan från ca 22:00 till mellan 06:00 och ibland så länge som till 07:30.
Morgonen startar då vid kl 06:00 med en kiss- och bajstur ut på grönområdet precis utanför huset. Sedan  in och förbereda frukosten för Dixie. Ingen promenad nu inte. Istället följer Dixie med matte in till sovrummet och myser i sängen till 07:55 då Dixie med oro i stämman annonserar "Matte, du har väl inte glömt att det är dags för frukost nu?!" Dixie intar sin frukost och sedan trallar vi ut för att kissa, sedan in igen och matte får en chans att äta frukost och kanske ta en dusch. Då tar Dixie en liten tupplur under tiden utanför toalettdörren...!

Dixies matrutin är att hon får sitta och vänta i ett rum (annat än köket) tills matte/husse säger "hit!", då kutar Dixie i vild karriär fram och växelvis får stå och sitta och efter en stunds väntan med intensiv ögonkontakt får Dixie ett "Varsågod" och dyker på maten som förtärs i rask takt. Vi har de sista dagarna, då vi varit i ett aningen större kök än vårt eget tränat att när Dixie blivit inkallad med standard-"hit!"-et så ska hon komma fram till husse/matte på annan plats än vid matskålen. Detta har väckt blandade/upprörda känslor hos Dixie men det går..!

När matte gjort sig i ordning tar vi en promenad till bussen ut till skogen. På vägen tränas det att gå fint i koppel, ngt som fortfarande är rätt svårt tycker Dixie. Nosen har i stor utsträckning börjat användas och det är spännande med allt man kan leta upp. Favoritträningen är numera Sök, såväl inomhus som ute i varierande terräng.

I väntan på bussen tränas det passivitet och Dixie får snällt sitta och vänta utan att lukta på marken. Detta brukar gå bra. Bussresan i sig är ingen fara. Visst, ibland måste man ju säga att det är lite tråkigt att bara sitta still, men i stort fungerar det toppen!

Väl i skogen får Dixie springa fritt och matte traskar omkring med växelvis ögonen på valpen och växelvis nosen i marken.. Lite inkallning och sitt-stanna kvar tränas.. samt kanske lite sök! ;)

Efter en ca 40 min lek och promenad i skogen, förutsatt att jag inte går vilse, vilket händer ibland!.. tar vi bussen hem och sätter middagen på snabblagning.
(Ja, kanske är 40 min lite väl lång tid, men jag kämpar för att hålla nere det vid det. Både Dixie och jag skulle gärna leka i flera timmar och kämpar för att behärska oss.)

Efter detta sover Dixie skönt och tungt i sin Biabädd, som är dags-sovplatsen. På natten sover hon på ett supermjukt underlag i hagen i vardagsrummet. Under tiden sitter matte vid datorn och uppdaterar bloggen, försöker fixa lite mat till sig själv och vilar efter dagens lek och stoj!

Vid 4-tiden tar vi en promenad med lek och träning av samma moment som tidigare nämnt: gå fint i koppel, stanna (di man går för långt fram), sitt-stanna kvar, sök, hopp och lek, trava lite och kanske en liten galopp och fritt gående så man lär sig hålla koll på matte.

Efter det blir det tupplur igen och sedan mat vid mellan 18:00-18:30 och senast 19:00. Ut för en liten  "tömning" och sedan in och leka/slappa till allt mellan 20:00 och 21:30 då vi tar kvällspromenaden som ser ut ungefär likadant som kl 16 promenaden, fast med mer frigående och mindre mängd träning.
Efter denna dagens sista större aktivitet slappar vi, kanske myser i soffan och gör ngt bestyr som kloklippning eller annat aktuellt.
Kloklippning är inget skoj alls tycker Dixie, särskilt inte på framtassarna. Men om matte gosar och myser samtidigt finns det faktiskt risk att man somnar! :D
Slutat ge henne godis när jag klipper klorna,.. det bara stressar upp henne.
Tycker ledaren på vår valpkurs förklarade det bra: "Ifall ni sitter och nickar framför TV:n och er sambo plötsligt utbrister: "Ska vi ta oss en fika?", visst vaknar man till?!"
..detta tycker jag stämmer bra på Dixie som bara blir stressad av godis.. om användra vill använda sig av godis är det fritt fram om det fungerar bra för er, men inget mer sånt för oss..
Då kanske ni undrar.. men, för er "stackare" aldrig ngt gott?! Jo, visst får hon det,.. när hon ska varva ner och ligga i sin säng kan hon få ett nytt fint tuggben (hon har så gott som ständig tillgång till tuggben) eller hennes stora favorit en stor grön "Dentix-tandborste"!! Hon ÄLSKAR dessa! Och de håller ganska länge, dock kortare och kortare tid allteftersom hon växer så man får ha en halvt öga på henne så hon inte sätter i sig en hel så'n på en och samma gång. Levergodis och foderkulor används om vartannat när vi tränar olika övningar. Mestadels använder vi foderkulor.

Kvällen avslutas med att matte tar Dixie med ut på en sista kisstur precis innan läggdags och Dixies stoppas ner i hagen där hon ofta lägger sig på golvet och stoppar huvudet under sovunderlaget.

Dixie är mycket samarbetsvillig. Hon kan följande kommandon: "sit!", "stanna (-kvar)", "varsågod", "aj-aj", "nej", "sök", "hit (kom-hit") och "vänta (halvt)".
Dixie är fortfarande lite trotsig och inkallningen är långt från 100%ig.
Dixie ÄLSKAR andra hundar och barn. All lydnad och så gott som all hörsel försvinner då någon av dessa dyker upp.
Dixie skäller nästan aldrig, förutom i vissa fall då andra hundar gett henne en "utskällning", då kan det komma ett ensamt skall. DÄREMOT alla speglar och andra reflekterande ytor ska gömma sig när Dixie drar fram, annars kommer det en utskällning och när närmare bekantskap gjorts blir det många närgångna pussar..!!
Rumsrenheten är ett outtalat faktum.. dvs vi vill inte säga det,.. då kommer det garanterat en pöl!!
Dixie är toppen på att slappna av i mattes/husses knä och kan somna lite var som helst.. barnkalas, busshållsplatser osv. Gärna, gärna vill hon ha huvudet/nosen nerpulad i armbågenvecket.

Jaa,.. det var nog allt för denna gången. Tror att det är en ganska uttömmande beskrivning av hur det är att leva med Dixie!

Såå otroligt skönt är det att vara hemma. Trevligt har vi haft det på vår tripp men härligt att vara hemma. Nu ska jag (till utan tvekan bådas vår glädje) låta Dixie göra precis (nja, nästan! :P) vad hon vill i lägenheten och jag ska INTE vakta henne för att se vad hon kan tänkas äta på. Detta har varit det allra jobbigaste med att bo hos andra. Deras hem är, bevisligen, inte anpassade efter en valps behov. Så inaktagen och förföljd har Dixie blivit av matte fram och tillbaka  i diverse hem, suck..

Som sagt, din frihet är dig åter Dixie! ;)         ......och min till mig! :D

Nu har lilla familjen fortsatt från Falköping och gjort stopp i Göteborg hos husses föräldrar. Roligt, roligt tycker Dixie det är att utforska nya marker.. men var har all underbar snö tagit vägen?! :(

Trevligt var det i alla fall med vattnet som vi promenerat ner och tittat på.. "Kan man kanske ta en simtur direkt husse?" frågar Dixie snällt, men både husse och matte tycker nog att det får vänta till nästa sommar!! :D



Däckad någonstans i Göteborg! ;)

Jag undrar ifall man kan lägga ner FÖR mycket uppmärksamhet, kärlek och tid på sin hund.. Eftersom jag (matte) har överdrivet slöa studier är Dixie min "40-h arbetsvecka" och studierna "små inslag i vardagen". Jag misstänker att det för många är tvärtom.. inte att folk har sina hundar som kvällspyssel några timmar var dag, men att jag har svårt att tänka mig att många (förutom pensionärer) har så gott som 100% av sin tid under veckan till sin hund, eller som i detta fallet, valp. Min undran är nu ifall man kan ge FÖR mycket av det goda till valpen? Finns det risk att den blir bortskämd? Vår lilla Dixie är som bekant fortfarande i trotsåldern, och även om det sakta men säkert börjar avta så verkar hon ofta ganska mätt på vår uppmärksamhet. Inte så konstigt att när vi hela tiden är tillsammans så blir hon inte ÖVERLYCLIG av att matte/husse tränar, leker eller på annat sätt aktiverar henne. Kanske är det så att man vill att allt ska komma direkt, men vad är det egentligen för kul att få en hund som fattar allt direkt, utan den minsta lilla ansträngning? Jag hoppas och tror väl iaf att den tid vi får tillsammans nu kommer ge ett starkt band i framtiden.. men det blir ju inte lika spännande och kul med en matte som ständigt är till ens förfogande. Jag vet att jag oudvikligen kommer ha mindre tid för henne i framtiden, det kommer aldrig att vara 100% tid till henne som det är nu, även om hon alltid kommer vara en väldigt hög prioritet, och då kommer antagligen mattes och husses uppmärksamhet vara mer värd att kämpa för. Varför skulle hon kämpa för något hon nu får gratis?

Ja, kontentan av detta inlägg är nog att jag vill att Dixie ska få upp sin svans, vifta och glatt utbrista "hej matte, jag är så lycklig med dig och så glad för all tid du ger mig!" .....!!

"Oj vad häftigt! .. vad är det som händer?!" Så föreställer jag mig Dixies tankar när vi var ute på en liten (tränings)promenix nyss.. Hon såg verkligen lycklig ut i blåsvädret,.. och det såg ut som det knakade hårt i huvudet på lilltjejen för att lista ut vad som föregick. Jag vet inte vad eller om hon kom till någon direkt slutsats, men roligt var det iaf! :)

Idag tittade jag Dixie djupt i ögonen direkt när jag vaknade på morgonen.. och visst såg det mycket bättre ut! :D Jag ringde iaf veterinären som rekommenderade att jag skulle köpa ögonsalva, Noviform, och avvakta, om det blev sämre skulle vi komma in. Tvättade med ögonvatten igen på morgonen och sedan iväg till skolan. Direkt efter skolan till apoteket där de informerade  mig om att  Noviform var slut, på ALLA APOTEK I HELA ÖREBRO!! Suck, men frågade snällt om de kunde kolla hur det stod till på Falköpings apotek.. där fanns det! Mamma har nu lovat att skicka mig Noviform, så om postgången fungerar som den ska borde vi ha den här imorgon iaf..
Men men, huvudsaken är ju att Dixie är pigg och alert, vilket hon verkligen är. Både igår kväll och idag har hon fått gå mycket själv igen, och lyder nästan lika bra som innan trotset satte igång. Dock vill hon på promenader ibland bestämma själv när vi ska stanna.. det får vi träna på! OCH självklart, hur man uppför sig i sällskap, både av människor och andra hundar.

Härliga hundvakten Annakarin har köpt en förskräckligt högljudd naken and som Dixie uppskattar enormt mycket (det går inte att undvika att höra hennes uppskattning! :P ) Dixie har även visat att man minsann även kan apportera den! Stolt matte* Inte bara springa och hämta när man blir upphetsad och springer efter det som kastas utan även vänta på tillåtelse och sedan hämta!

Idag har Dixie varit rinnig i ögonen hela dagen. Hon har varit helt ren och fin i ögonen hela tiden hemma hos oss fram tills nu.. det kanske är en infektion, det är ju även vit/ljusgul gegga i ögonen.. orolig* Jag har tvättat med ljummet vatten på förmiddagen och med ögonvatten några gånger på eftermiddagen/kvällen, jag hoppas verkligen det ser bättre ut till imorgon. Ringer veterinären imorgon bitti i vilket fall för säkerhets skull, hönsmamma som jag är..

Nu har Dixie varit med matte på valpkursteori.. inte att valparna ska vara med på kursen än egentligen, men när matte varit i skolan "heeela" dagen (12-16) så vill hon inte lämna den underbara valpen ensam hemma. Detta trots att det varit valpvakt på dagen så hon inte varit ensam. Men hon är så go' vår lilla tjej, så man (=jag) vill inte vara utan henne! Och det var bra träning för henne att ta det lugnt med ca 25 pers runt omkring sig (plus 2 Chihuahuor och en liten tax!). Nu är hon helt slut och sover på mina fötter.. det känns som att hon vill vara säker på att jag inte sticker en gång till idag! :D

Vi kämpar vidare med lilla trotsdamen, men det känns som att det går åt rätt håll nu (kanske inte kopplet alla gånger dock! :P ). Vi tar det lugnt och tränar inga nya moment, utan koncentrerar oss på att påminna henne om det hon faktiskt kan!

Vi är ute i skogen mycket och hittar mer svamp än jag orkar rensa (idag lämnade jag ett enormt tjok av fina, stora taggisar bakom mig pga bristande ork att rensa dem). Diskbänken har ett gäng trattisar och mängder av taggsvampar som väntar på sin tur.. Vi hittar nu också mycket bättre inne i skogen och försöker göra turerna så korta som möjligt för tösens skull, även om hon gärna vill hoppa runt längre tid än det som passar hennes ålder.


Det är så spännande att utforska skogen och springa fritt!

Vill nu egentligen bara skriva hur glad jag är att vi har denna lilla tjej hos oss, vi tycker så mycket om henne båda två! :D

Ps. Tack Anna för inlägget! Skönt att veta att det finns fler än vi som kämpar med sina små!





SOVA!! Underbar sysselsättning på alla möjliga sätt! :D

Ikväll klockan halv elva blev det en liten pöl på golvet, suck.. men men, den kom efter mycket lek, mycket vatten och flera turer ut emellan varven. Synd.. men inget konstigt, bara att ta nya tag i trotsdamen.